En av tre

Av alla grejer jag ska göra den här veckan tänkte jag göra rivstart och sätta i gång tre av projekten redan idag. Men information från två av uppdragen (jag vill minnas att det ena är tänkt att utföras under den här veckan och det andra har deadline nästa vecka) har inte dykt upp i inkorgen. Inte mycket att göra alltså. Det blev filminspelningsplanering för hela slanten, inklusive ännu en minnesvärd resa till rekvisitaförrådet. Det stod bland annat "djurskinn" på listan idag. Jag tror att alla som hängde där var äkta. Det var lite läskigt och det bidde inget bildbevis. Det kändes liksom fel att knäppa kort.

/Anna

Tar veckan vid hornen

Ibland har man alldeles för lite att göra. Man söker jobb, jagar uppdrag, lyssnar på telefonen som inte ringer. Andra veckor börjar med att man inser att man på sex dagar ska jonglera fem olika arbeten. Och då har jag inte styckat upp alla arbetsområden jag kommer att nafsa på inför en viss bokvideoinspelning på torsdag. Nämen om man skulle ta och göra lite mer kaffe dårå. Och kasta sig över närmaste budget.

Men först ett litet smakprov på livsviktig investering från helgen och som Fotografen tyckte att jag skulle sitta och hålla i när han skjutsade mig från jobbet. Hehe. Det blir bra nog ljussättning:

/Anna

"Gatsby? What Gatsby?"

Den scen som gav mig mest rysningar har en av mina absoluta favoritlåtar som ledmotiv. Helt oväntat. Men att Baz Luhrmann har ypperlig musiksmak och är ett geni när det kommer till att musiklägga sina filmer, det är sedan gammalt. Varsågoda, lite Rhapsody in Blue:

Det är därför filmen är så bra. För att Baz Luhrmann är bra. Och därför kommer jag aldrig att kunna säga någonting om eventuella svagheter. För att jag älskar det Baz Luhrmann försöker göra, för att han får Leonardo DiCaprio att släppa lös sin allra charmigaste sida, den bit av skådespelaren som jag saknat sedan Romeo+Juliet.

Nä, jag kan inte hålla mig objektiv, vill inte leka filmkritiker idag. Sent i natt när jag kom hem från bion la jag mig raklång över sängen med block och penna och plitade ner en ny slutscen till min bok. The Great Gatsby fick mig nämligen att inse någonting. Att jag fullständigt golvas av kärlekshistorier med olyckligt slut. Plötsligt blev det självklart hur jag ska få mer av den efterlängtade bluesen i min historia.

/Anna

Också ett sätt att spendera en lördag

10.59 - Efter att äntligen ha sanerat mitt rum på damm och klädhögar går jag hemifrån för att ta tåget till Örebro.

11.16 - Har fem minuter på mig innan tåget går, prioriterar att köpa strumpbyxor och får skippa kaffe/macka. Jublar högt på perrongen, där två trevliga unga män bjuder på kaffe som någon slags reklamjippo.

13.35 - Sätter mig med en sallad på en lunchrestaurang i Örebro. Hinner äta halva, tar med resten i en låda.

14.15 - Färdas i 120 km/h på landsvägen mot Grythyttan, tillsammans med en människa jag aldrig träffat och i en bil vars säkerhetsbälten blivit avgnagda av en hund.

15.48 - Äter en pizzabit på kyrkans läktare och försöker byta om där uppe utan att bli sedd av gästerna som börjar sätta sig på plats i bänkarna. Nya strumpbyxor.

16.00 - Mendelssohns brudmarch spelas. Alla reser sig.

16.13 - Mitt i prästens bibelläsning om att mannen ska lämna sina föräldrar hörs ljudet av en ukulele i kyrkan. Alla ser sig om. Timmy ställer sig upp, sjunger första versen av Robert Brobergs "Båtlåt". I andra versen börjar jag sjunga, alla vänder sig om. Brudens min är obetalbar.

16.25 - Löften och ringar utväxlas, kameror blixtrar. Vi spelar "Utan dina andetag", brudens far gråter diskret.

16.49 - Tillbaks på läktaren, byter tillbaka till jeans och tröja. Går ut bakvägen.

17.14 - Hänger på T:s blommiga hotellrum. Äter upp pizzan som är kvar.

18.10 - Äter glass på grythyttans torg medan jag väntar på bussen.

19.40 - Går en promenad i Örebros västra kvarter. Himla fin stad, det här.

20.50 - Ringer far, som fyller år, från tåget. Skissar lite på en låt.

23.11 - Hemma igen. Slötittar på tre filmer och äter ett halvt paket Oreo's.

Osannolikt blommig hotellrum

Välförtjänt glass

Underbara bergslagen utanför bussfönstret

Solnedgång från tåg

/Elin

Det enda rätta – releasefest!

Vi minglade på Mosebacke igår och det var fab! Susanne Boll var vacker som en filmstjärna och bubblet sprudlande och utsikten var underbar och hela kvällen kändes lite magisk sådär. 

En författare.

En flitig penna.

En läskigt snygg bok.

Två glada systrar. (Fotograf: Simona Ahrnstedt)

En bedårande utsikt. 

En trio med Manne.

En utspilld goodiebag.

/Anna

Hej från förproduktionen av en bokvideo

Nästa vecka ska jag göra någonting helt sjukt spännande. Nämligen filma bokvideo till Simonas nya bok De Skandalösa. Boken är svinbra (japp, jag har förhandsläst!), den är en mycket bra avslutning på triologin. Den utspelar sig i slutet av 1600-talet och det har varit lite av en historielektion att rota fram alla attribut som kommer att behövas. Förra veckan var vi på guidad tur på Skokloster slott. Igår fick jag hjälp av proffsen på SVT:s kostymförråd med att hitta rätt sorts kläder. Idag har jag spenderat ett par timmar i rekvisitaförråden med det huvudsakliga uppdraget att hitta elektrisk eld till öppna spisar och batteridrivna stearinljus. Jag tror att jag kan lova att det kommer att bli magiskt fint. Om inte annat så för att bokvideo måste vara den bästa kombinationen ever: böcker och film.

Inte mindre än två fuskbrasor till höger om lådan med jox.

/Anna

Kläder, kläder, kläder

Exakt hela förmiddagen spenderades med att hitta en 1600-talsklänning. Kanske är det därför alldeles för mycket av eftermiddagen gick åt till att rota fram lämpligt plagg till kvällens releasefest? Kan det vara så att det där klädletandet liksom smittade av sig? Ja så måste det vara. Ser ingen annan förklaring faktiskt. Däremot låter jag 1600-talsklänningen stanna hemma på galgen ikväll. Jag tog så att säga en mindre gammal klänning istället. Efter att jag tömt garderoben på allt jag äger. Typ.


/Anna

Det är på skrivmingel det händer

Har spenderat aftonen tillsammans med skrivande människor, minglat och lyssnat på författare. Mycket inspirerande! Ann Ljungberg bjöd in och det var lika välbesökt och välordnat som alltid. När jag precis var på väg därifrån hann jag träffa debutantbloggaren Annika Estassy. Det var tur, för jag fick med mig den här:


Nu vill jag spendera natten med att läsa och skriva. Det riktigt kliar i fingrarna efter en sån här kväll. Men jag ska såklart sova. En dag i morgon också och allt det där..,

/Anna

Here, at the end of all things

Det kan hända att Elin är hemma hos mig och att hon nyss gett mig sina synpunkter på de sista kapitlen i min bok. De sista kapitlen som består av text hon aldrig tidigare läst eftersom slutet inte funnits tills för bara ett tag sedan. Det var därför en alldeles ofärgad Elin som läste, helt utan förutfattade meningar. Och hon hade många kloka saker att säga om ologiskt agerande och obegripliga tidshopp. Men sånt är lätt att ordna till. Det viktiga, det jag tar fasta på, är att hon gillar slutet. Mycket.

Jag har tydligen skrivit en bok nu.

/Anna

Kanske en ny förälskelse?

Det finns knappt ord att beskriva hur berusande det är att avsluta en vanlig tisdag med att twittra med sin favoritförfattare! Trots att det börjar bli något av en vana att hon svarar när man frågar... Nu har jag i alla fall en ny bok att leta reda på och läsa. En bok som jag hoppas är minst lika bra som The Night Circus! (As if...)

Kolla blurben högst upp!

/Anna