Man kan ju alltid hoppas... Men i verkligheten ser jag mig själv snarare bakandes femtieliva minipajer till midsommarkalaset med den ena handen samtidigt som jag gråtande håller telefonen med den andra, med Herr Fotograf förklarandes för mig hur jag får ljud i eländet.
(Puh, det var krångliga verbformer. Jag klarade det inte riktigt, va?)
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar