Om jag hade varit fjorton tror jag att jag hade grinat ihjäl mig. Det är tur att jag inte är fjorton.
Det var en mogen publik i salongen igår kväll, medelålder kanske 28. Fnissigt, skrattigt, prassligt och lite pratigt. Busvisslingar och applåder när Ron och Hermione kastar sig i varandras armar vid bästa möjliga tillfälle. Uppsluppet garv när Maggie Smith levererar den bäst levererade komiska repliken i hela filmen. Generade suckar över Daniel Radcliffs stundtals bortkomna Harry Potter.
Skådespelarna, de där unga som i och med HP7/2 gör sin åttonde film i samma serie, har ingen lätt uppgift att axla. Särskilt inte Emma Watson i rollen som Hermione (och tjej!) som får illustrera varenda känslosvall som drabbar trion medan Rubert Grint kommer undan med att se dum ut i rollen som Ron Weasly och Harry Potter själv mest är innesluten i tankar när han inte tar kommando över gruppen och pekar med hela handen.
Jag hade önskat att Daniel Yates hade gett Daniel Radcliffs Harry Potter ett något bredare känslospektra istället för att tvinga fram fina nyanser i all trubbig beslutsamhet. Kom igen, liksom. Man kan ju bara tänka sig hur man skulle känna sig efter att ha besegrat Voldemort efter sju års kamp: utmattad, febrig, ont i halsen, hungrig, adrenalinstinn, törstig, tom, sårad, frusen och överväldigad av lycka. För att inte tala om uttömd på all magisk kraft (men det vet jag inte hur det känns, så den är svårare att föreställa sig.) Den som är fjorton klarar nog alldeles utmärkt av att applicera den stormen på sig själv och skratt-gråta eller gråt-skratta efter den slutliga striden. Själv väntar jag förgäves på en större reaktion från Radcliff och jag tror inte att han är den huvudsakliga bromsklossen.
Sammantaget är det en lika otäck och vacker film som jag hade hoppats på och jag tänker inte ens försöka att ge mig i kast på att jämföra filmen med böckerna. Det vore orättvist. Det är är värdigt slut på vår tids bästa barn-och ungdomsbokserie.
Nu är det lite tomt.
Får nog dämpa fantasybehovet med den där Sagan om Ringen-boxen.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar