lördag 24 september 2011

Omvänd

Josh Groban har aldrig varit några av mina favoriter, bara någon som imponerat på mig med teknik, omfång och styrka. Men rösten? Nja... nasal och ointressant tycker jag. Och låtarna, kom igen liksom. "Who put the rainbow in the sky" funkar inte som textrad i en låt från 2011 (hör du det, Strumpan). Inte när alla andra strofer är precis lika förutsägbart tråkiga och banala.

Men!
1. Han har precis så duktiga musiker på scen som man hoppas att han har (däribland stråkorkester och lite brass, löv it!)
2. Hans otroliga röstteknik framgår än tydligare live. Och med det blir det aningen mer intressant att lyssna på honom.
3. Han är rolig! Vilken entertainer! Mellansnacket (och bandet) och gjorde hela konsertet. Plus funk-låten från nya skivan som jag tyckte passade hans röst mycket bra.
4. Han sjunger mycket på italienska, spanska och portugisiska och därmed förstår jag inte de smäktande texterna. Win på det.



För övrigt tycker SvD:s recensent och jag mycket olika ifråga om vilken del av konserten som var guldkornet.

Nu är jag hemma från jobbet i butiken där jag blivit ifrågasatt två gånger, antagligen för att jag är kvinna, och överlevt på en fjuttig bagel på hur många timmar som helst.
- På riktigt, hur många timmar som helst?!
- Hur många timmar som helst. Ge mig mat.

/Anna

Inga kommentarer: