Den skarpsynte kunde ana dem redan när vi fotograferades hos Studio T. Eller skarpsynt och skarpsynt, förresten. Det räckte nog med att vara närvarande. Jag hävdade då att de var ett envist spår från gråtfesten kvällen innan. Men nu, efter att ha gått och lagt sig på tok för sent alla kvällar i rad sedan dess är det nu obotligt när jag i ottan en lördagsmorgon sätter mig tillrätta i tunnelbanevagnen: Jag ser trött ut.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar