torsdag 1 december 2011

Exempel ur en verklighet

O-o-o, jag kan ju inte sluta tänka på det här med att vara till lags och sånt och nu cyklar jag kanske utanför Lillstrumpas grundfråga, men skit samma. Jag är in the mood för att dela med mig.

Hemma hos oss är inredningen den stora "vem-är-jag-bland-alla-de-här-sakerna/möblerna/tapeterna"-frågan för mig. Självklart syns det att jag bor hemma hos oss också, men det är alltså Fotografen som har byggt om, inrett och designat. För att det är hans grej. Han kan färg och ljus och mönster och sånt. (Dessutom kan han även snickra och bygga och dra el och sy!)

På sistone har jag tänkt en del på hur det skulle ha sett ut hemma hos mig om jag hade haft ett eget hem. Kanske lite som hemma hos Lillstrumpa, men ändå inte. Jag har också funderat över vad jag skulle ha haft för intressen, jobb och vänner om jag inte hade levt med Fotografen. För när man har hängt ihop sedan gymnasiet, flyttat till en stad tillsammans (därför att HAN kom in på en utbildning i Stockholm) där man inte känner någon alls sedan tidigare och därför blivit vuxen ihop, kan man lätt tycka att man försvinner någonstans mitt i det där vi:et.

Men så kan man ju inte tänka! Man är den man är för att man omger sig med dem man omger sig med. Man blir lika dem man är med för att det är så man vill vara. Om jag inte hade levt med Fotografen under hela mitt vuxna liv, hade jag med all säkerhet varit en annan person. Men den personen är ju inte MER JAG än det jag som har blivit. Bara annorlunda.

Så jag låter bli att fundera så mycket över att jag inte hade valt den där 70-tals-orangea adventsstjärnan eller köksluckorna eller whatever om det varit upp till mig. För jag vet faktiskt inte vad jag hade valt istället och när det gäller just de bitarna är valet mellan orange och vit (går fetbort här hemma) adventsstjärna viktigare för Fotografen än för mig. Jag är till lags för att jag kan det och lägger in mitt veto på det som är viktigt för mig istället.

Och nu till exemplet: När Fotografen byggde köket (och jag hjälpte till), planerade han noga alla bänkar och skåp och kom fram till att diskbänken skulle stå rakt ut i rummet. Det blir inte alls bra, sa ja då. Jag vill minnas att jag fick argumentera ett tag men det slutade med att arbetsbänken/bardisk istället blev rumsavgränsare. Mycket bättre, men det hade jag inte kommit fram till om han inte hade börjat skissa så jag fick någonting att relatera till.


Man kommer aldrig att sluta upp med att influeras och påverkas en massa av dem man har runtomkring sig. Så jag antar att det bara gäller att omge mig sådana man vill influeras och påverkas av. Good people, helt (o)enkelt. Folk som i vissa lägen bara låter en flyta med och vara velapa.

/Anna

Inga kommentarer: