Jag är uppriktigt förvånad över min dag. Den har ju faktiskt pågått ganska länge nu, snart till och med slut, men jag kommer inte riktigt över förvåningen.
Jag har jobbat ganska mycket, alltså. Sådär så att om inte andra människor hade stoppat i mig mat (först skolmatstanten (förlåt kokerskan), sen snälla vänner i hemgruppen) så hade jag fortfarande varit hungrig.
Det var bara det. Förvånad.
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar