"En helt vanlig förkylning"

De senaste dagarna har varit alltför deppiga för att blogga om. Jag har sovit, läst, hostat, sovit, läst, ätit. Mer eller mindre. Jag har dessutom varit på ett för mig sällsynt läkarbesök när jag mådde som värst och befarade både lunginflammation, öroninflammation och halsfluss. Tydligen var det så länge sedan jag var på min vårdcentral senast att jag inte fanns kvar i systemet.

Efter att både den riktiga läkaren och den unga, aspirerande läkaren kollat in i alla mina hålor (eh... inte alla nej...) (Förresten, tänk er att sitta på brits med uppdragen tröja och känna två stetoskop röra sig synkront över ryggen medan man sitter och djupandas. Rätt mysigt!) konstaterade läkaren med ett leende att det inte var något allvarligt fel på mig. Det var ju skönt, tänkte jag. Skönt att slippa livshotande sjukdomar. Men kände mig ändå hypokondrisk. Jag menar, jag har aldrig ätit så mycket piller som jag gjort den senaste veckan, vilket jag också förklarade för läkaren. Att mängden piller jag satt i mig motsvarar en tvåårsförbrukning för mig. Sedan gick jag till apoteket och köpte hard core-halstabletter. De är bra.

Bredvid sängen!

Och så igår mitt på dagen hände det: Halsont nästan helt borta! Huvudvärk borta! Vilket jag firade med att laga middag.

Såklart att halsontet kom tillbaka med storm i går kväll och såklart att jag inte är frisk men det går åt rätt håll och i morgon tänker jag banne mig åka till kontoret en sväng!

/Anna