Jag tog med en vän och såg "Snow White and the Huntsman" (2012). Hon fick välja för att hon var födelsedagsbarn, det stod mellan denna och "The amazing Spiderman" och ja... man kan väl säga att jag hade hoppats på den andra.
Men! Glatt överraskad blev jag, för den visade sig vara långt bättre än förväntat. Storyn kan vi ju, Snövit är vackrast i världen och den onda drottningen måste döda henne (med äpplet) för att få evigt liv och fortsätta vara ond. Däremot berättat på ett sätt som ligger närmare bröderna Grimm än Disney, och med en hjältinna som i stället för att sitta och vänta på prinsen ikläder sig rustning och leder slaget om Midgård... förlåt, landet. Men en viss (eller ganska mycket) inspiration från "Sagan om ringen"-filmerna är nog ofrånkomlig. Vart var jag?
Jo, filmen. Kristen Stewart levererar nästan för en gångs skull, jag hörde någon klaga på att hon bara har ett ansiktsuttryck men jag såg i alla fall tre. Chris Hemsworth är en skön antihjälte och Charlize Theron har nog väldigt kul i sin formpressade drottningstass. Regissör och producenter har satsat hela vägen på action, det dundrar konstant i salongen och det intrikata triangeldramat mellan Snövit, jägaren som blir hennes beskyddare och barndomsvännen blir mest en antydning.
Jag vill också, i egenskap av musikens skyddshelgon här på bloggen, slå ett slag för James Newton Howard som har skrivit musiken. Men vadan denna trend med dvärgar som sjunger folksånger som sedan övergår i storslagna arrangemang? (Se senaste Pirates-filmen, samt redan nämnda Tolkien-filmatiseringar och förmodligen alla andra fantasyfilmer som produceras i år). För några år sedan var det maffiga körer som gällde, nu är det soloröster.
Betyg: Värt, bra bioupplevelse.
Men tänk "Spiderman", då snackar vi. Och nästa "Batman"... Mycket att se fram emot nu!
/Elin
1 kommentar:
Underbar läsning på väg till jobbet!
/Anna
Skicka en kommentar