Lillstrumpa har läst sjukt bra bok

Nämligen Eleanor Cattons debut "Repetitionen"! Varför jag valde just den när jag var på biblioteket, undrar ni? Jo, jag letade efter systerns senaste favorit, Erin Morgensterns "Night Cirkus", som ju har snyggaste omslaget på länge, men den visade sig vara utlånad. Eller så letade jag inte så noga, för den här lilla pärlan hoppade kokett ut från hyllan och tyckte att jag skulle låna den i stället. 

                                                    

Och det gjorde jag rätt i! Det är en helskum bok, som lånar metaforer och identitetssökande från teatern och utspelar sig i parallellhistorier som man inte riktigt vet om de händer på riktigt eller om det bara är ett skådespel, en repetition. Spelkort, en saxofonlärare utan namn, en skandalös affär mellan en minderårig elev och hennes lärare, utforskande av sexuella identiteter, dramaövningar som går över gränsen. Boken får mig att minnas varför jag en gång ville bli skådespelare och varför jag inte längre vill det.

Och språket! Catton, född 1985, strör ord runt sig som en brudnäbb strör blomblad på ett bröllop. Dialogerna är inte det minsta trovärdiga i den meningen att någon faktiskt skulle prata så här, men jag väljer poesi framför realism alla dagar. Om en av karaktärerna skriver hon: "Hon bar sitt ansikte som en modeacessoar som hon visste passade bättre på alla andra:"

Need I say more?

/Elin