Jag var trött när jag åkte dit, förra veckan var hektisk med inspelning på torsdagen och jag hade inga andra ambitioner när jag satte mig på tåget än att dricka kaffe och läsa. Egentid, liksom.
En ung kille slog sig ner på platsen bredvid och efter en stund tog han upp en dator och satte igång en film han uppenbarligen redan hade sett en bit av: V för Vendetta (2005). Det är omöjligt att ha en film rullande i blickfånget utan att titta.
Jag sneglade förstås på hans datorskärm så mycket jag vågade med boken som täckmantel.
V för Vendetta är en sådan där film man kan se hur många gånger som helst och hela tiden upptäcka nya detaljer i. Särskilt när man tittar fragmentariskt och utan ljud. Jag läste replikerna i textningen och försökte hänga med i bilderna.
Och så dök en replik upp, en enda, och jag frös till. Insikten slog mig kraftfullt och omedelbart: Det här är temat i min bok! Det är såhär min berättelse ska strypas åt! Samma ultimatum som Natalie Portmans karaktär får av V ska huvudpersonen i min bok ha. Naturligtvis! Plötsligt var allt glasklart.
Fort som sjutton antecknade jag idéerna och släppte det sedan. Jag hade som sagt annat att göra, en pitch att förbereda, en kurs att koncentrera mig på.
Igår berättade jag för Elin om min uppenbarelse. Så fort jag uttalade idéerna hittade jag några logiska luckor i det nya resonemanget, men sådana kommer man alltid att stöta på. Logiska luckor är till för att stängas och jämfört med den stundtals bristande logiken i mitt nuvarande manus hade de nya idéerna mer utfyllnad att erbjuda. Sa Elin.
Så nu ska jag redigera den sista sjättedelen av mitt manus och väva in den nya konflikten. Sedan får vi se hur resten måste skrivas om för att passa till slutet. Men jag misstänker redan nu att en karaktär ryker, att minst ett syfte byts ut mot ett annat och att berättelsen i det stora hela får en mer naturlig dramaturgi.
Och jag som trodde att jag aldrig mer skulle komma på någonting.
/Anna
6 kommentarer:
Grattis till din hallelujamoment!
Visst är det häftigt när det händer? Jag hade skrivit en fjärdedel av boken innan ens visste vem antagonisten var.
Lycka till med att knyta ihop säcken. Har du satt nån deadline? Det är viktigt med deadline.
Tack!
Jamen sådär var det för mig också, jag hade redigerat hela manuset två gånger innan jag ens fattade vad boken handlar om...:)
Bra påminnelse med deadline! Jag satte den till bomässan... Vilket uppenbarligen inte funkade.
Överhuvudtaget är jag svindålig på att sätta deadlines som är realistiska. Du får gärna komma med dina bästa tips här om du har.
Kanske ska jag börja med att sätta deadline på bara det sista stycket jag ska redigera? Istället för på hela manuset alltså...
/Anna
Allra käraste AllaharenbokAmanda säger att man jobbar bäst när man har en deadline satt, så jag försökte jobba utifrån det.
Jag började skriva i slutet av April och satte min första deadline till sista juni. Höll inte. Flyttade den till sista Juli. Höll inte (quite obvious, jag hade en tredjedel av boken att skriva klart då.)
Men sen BESTÄMDE JAG MIG ATT MANUSHELVETET SKULLE IN innan bokmässan. Jag behövde bli fri från det. Jag kan väl inte påstå att det var rent hälsosamt att jobba sådär intensivt och jag kan inte heller säga att manuset var supertiptopredigerat, men det var GOTT NOG och ett råmanus i sin rätta bemärkelse.
Så jag satte ett datum, och HÖLL DET. Det innebar att jag jobbade 27 timmar effektiv tid sista helgen innan jag skickade in det. Ont i sittmuskeln ont i ögonen ont i höger tumme. Men jag gjorde det.
Mitt tips; lägg upp en plan. Deadline för delmål, javisst, men det är bra att ha ett datum när manuset ska in, för då jobbar man mot det. Det finns så mycket annat i vardagen som kommer i vägen för skrivet om man låter det, och det måste det ju göra, men det handlar ju om prioriteringar.
Fråga; När vill du vara klar?
Det tycker jag låter som en utmärkt idé. När kan du ha skrivit en oslipad första text till den sjätte delen?
Så gör jag. Kapitlet jag jobbar med nu ska vara klart idag och innan veckan är slut ska nästa kapitel vara nästintill klart.
Delmål. Delmål!
Och sen måste jag ju säga stort grattis. Få saker i processen är så njutbara som när pusselbitar oväntat klickas i varann. Heja dig!
Åh vad fina ni är! Då var det bara att sätta sig ner och göra som ni säger då.
Men jag måste bara få klaga lite (det verkar liksom ändå vara temat den här veckan, trots att det går bra): jag tror att det stora problemet för mig är att jag aldrig riktigt vet när jag får mycket jobb. Och när jag jobbar är det uppdrag som tar mer än arbetsdagen i anspråk och så finns det helt enkelt ingen tid kvar för att skriva. Så även om jag tänker nu att boken kan vara klar till jul (yes, deadline!) blir det omöjligt om jag plötsligt är på inspelning. Kruxet med att frilansa är att man alltid måste göra sitt allra bästa, annars är man slut som artist. Det går alltså inte att stå och dagdrömma om ens karaktärer och fundera över den sista vändpunkten.
Men annars! Om jag inte blir överhopad med jobb (fast hoppas, hoppas), kan en oslipad, första version av sista sjättedelen vara klar den... 16/11. Om en månad.
Och jag skulle älska alla som påminner mig om det!
/Anna
Jag lägger in det i min Iphone. Skojjar ej.
Håll ångan uppe! (Lånar uppmaning från Amanda H, som hjälpte mig massor med pepp och råd under mitt skrivmaraton.)
/Tette
Skicka en kommentar