Vakuum

Av någon anledning sov jag jättedåligt inatt.
Det var länge sedan.

Jag drömde en skitkonstig dröm om det jag ska göra i morgon: spela in musikvideo på ett hotell. I drömmen gick allting fel och hotellet i sig betedde sig jättekonstigt. Till exempel föll jag med hissen och jagade bort getter som tagit sig in i källarvåningen. Jag vaknade febersvettig med bultande hjärta.

Egentligen skulle ha gått upp i ottan och tvättat och sedan tagit mig till kontoret, men det gick inte. Istället låg jag kvar i sängen och tog igen lite vila och så tvättade jag mitt på dagen istället. Plus slängde skräp och plockade undan, skurade badrum och dammsög. Bäddade rent.

I natt har jag inte tid att ha ångest, då måste jag sova ordentligt. Arbetsdagen börjar vid kl 13.00 i morgon och sträcker sig över hela natten, ungefär fram till kl 06.00 på torsdag. Vansinne, jag vet. Men jag har aldrig varit med om en musikvideoinspelning tidigare och det lockar. Trots att merparten av den här dagen har gått åt till att skriva upp saker jag inte får glömma, tänka ut förlopp på inspelningsplatsen och komma på ännu fler saker jag inte får glömma. Plus oroa mig för hur det kommer att bli. Det gör jag alltid när jag ska jobba med folk jag aldrig jobbat med förut. Sådan är jag bara. Jag gillar att ha koll. Men jag gillar också att utmana den kontrollen. Och jag slutför alltid det jag påbörjat.

Okoncentrerad för allt annat har jag därför skrivit exakt tre rader idag. Och de raderna beskriver exakt mitt tillstånd: en dvala mellan sömn och vakenhet. Ett slags vakuum.

/Anna