Istället för att komma ihåg att skriva det här inlägget igår, skrev jag bok tills jag dånade och sedan tittade jag på Sherlock istället för Homeland eftersom vi tydligen kollade på det sista avsnittet av Homeland natten innan utan att vi ens fattade att det var slut.
I alla fall.
Det var en bra skrivdag igår. Trots allt. Lite ofokuserad, men produktiv.
Coachen aka Strumpan kom på eftermiddagsfika som blev middag och jag lyckades fortsätta skriva efter att hon kom. Lugn musik, tända ljus, Strumpan som läste bredvid i soffan. Mycket lyckat!
Det sista kapitlet är skrivet sedan länge, igår redigerade jag det lite. Mest för att personer som figurerade i det inte längre ska vara med där. Men jag har alltså skrivit och redigerat mig ända fram till detta sista kapitel och nu växer manuset en aning. Jag lägger till text för att väva ihop historien och landa i det där sista. Men när är man klar? Hur mycket ska förklaras? Vad kan lämnas öppet? Vad är tillräckligt? Tja, man får väl se. Än så länge saknas ett par saker. Och det är rätt härligt att befinna sig där i slutet, alldeles intill målet. Jag tror jag stannar så länge jag kan.
/Anna
2 kommentarer:
Åh, ja! Precis där vill man stanna så länge som möjligt, helst flytta in. Känner att jag njuter å dina vägnar, minns tillbaka till mina sådana tillfällen. Blir helt nostalgisk och känner den magiska skrivarkänslan komma krypande.
*försvinner*
Ps. Jag är så imponerad av dig och glad för dig. You rock.
Tack! Du är underbar.
/A
Skicka en kommentar