Stödskärper mig väl lite dårå

När man åker hem från en heldag hos skrivarkompis och blivit bjuden på hemlagad soppa med nybakat bröd och så kallade misslyckade kakor till efterrätt, allt för att man läst ett härligt historiskt romanmanus och ställt upp på att prata om det under ungefär hela besöket, då tänker man att man skulle kunna ha det så här för jämnan.

Vi har pratat struktur och tempo och perspektiv så jag är alldeles taggad att ta tag i mitt eget manus. Dessutom känner jag mig snart mogen att kasta ut det till några fler än Strumpan att provläsa. Jag menar, om man får lika kloka, snälla men ändå raka kommentarer från sina läsare som min kompis fick av mig idag, är det ju ingenting att vara rädd för (yeah, yeah, jag kan väl få inbilla mig i alla fall)?

Ja just det, jag har lagat mat och gjort matlådor och skickat några jobbmail och betalat räkningar i god tid också.

Nu borde jag välja en bok från den långa raden i sovrummet och lägga mig. Jag har bara ingen aning om vilken slags bok jag behöver just nu.

Glömde att jag har ytterligare några spännande titlar på annan hyllla. Men det lutar nog mot en tidig Vallgren som jag köpte för länge sedan och ännu inte funnit sin plats i läskön.

/Anna