torsdag 20 december 2012

Aningen verklighetsfrånvänd men ändå här

De senaste dagarna har jag hållit reda på kostym och rekvisita och nästan alla statister till en informations-/reklamfilm. Det har varit lite svettigt men som vanligt gått rätt bra. Man knaprar smågodis och hinkar kaffe på inspelningsplats och så är det bra med den saken.

Så himla bra har det faktiskt gått att vi hann smita iväg på bio igår kväll. Det blev inte Argo som först var tänkt, utan Looper. Den gick hela trettio minuter tidigare, vilket innebar en trettio minuter mindre sen kväll (för tidigt blev det såklart ändå inte).


Looper var... märklig, lite ojämn och rätt mycket underbar. Mest tråkigt är att man redan i lanseringen av filmen gjorde så stor grej av att Joseph Gordon-Levitt har transformerats till en ung Bruce Willis genom ett antal proteser påsminkade i ansiktet. Det tar liksom för stor plats i medvetandet. Känns också lite märkligt att Joseph Gordon-Levitt lagt så mycket arbete på att spela en hårdnackad Bruce Willis medan Willis själv bara... tja, är sig själv. Det är kanske det som bidrar till att filmen är ojämn. Annars gillar jag den ryckiga berättarstilen, den modiga ljudläggningen/ljudmixen och Emily Blunt. Och slutet! Det luriga slutet var avgörande för att jag tänkte att jag verkligen gillade filmen när jag stapplade ut från biosalongen (stapplade eftersom Looper är något av en tankemässig berg-och dalbana).

Vid tre-fyra i morse vaknade jag med en rysning. Då och då drömmer jag långa, sammanhängande sekvenser som bäst kan beskrivas som att befinna sig i en film och den här var rätt otäck (alldeles säkert inspirerad av Looper). Mest för att den var så smart. Storyn var komplex och laddad med obehag vilket var den största anledningen till att jag inte skrev ner den. Jag fegade ur. Nu sitter jag på ett produktionskontor och kollar igenom platser för kommande inspelning och kan inte låta bli att tänka att jag har missat något.

/Anna


1 kommentar:

Vilse sa...

Vad roligt! Vi har sett fram emot Looper, mannen och jag, och blir glada att höra att den ändå levererade. Sen gillar jag ju Joseph Gordon-Lewit som han är, så jag röstar ner ansiktsproteser. Sicken miss.

Ah... Man ska alltid skriva ner såna drömmar. Det kan löna sig.

Jag är apdålig på det med. =)