Tänker inte så mycket på annat alls faktiskt

Den här hang-up:en jag fått för Erin Morgensterns (wonderful ms Morgenstern!) författarskap blir bara värre och värre. Nu har jag läst ut hennes blogg (som hon drivit sedan juli 2008) i brist på annat att läsa av henne innan hennes nästa bok kommer ut. Hon gissar själv att det blir i slutet av 2013. Eller 2014. Det är på inget sätt en snabb litteratur hon framställer och jag är okej med det. Krisar bara lite.

Men nu! Nu har jag i alla fall införskaffat ett alldeles eget exemplar av hennes bok, The Night Circus. Eller Nattens Cirkus, som den heter på svenska. Ärligt talat har jag varit motsträvig till att läsa översättningen eftersom Erin är en så lysande ordkonstnär. Men måste också tillägga att jag inte helt och hållet hängde med i de subtila svängningarna i berättelsen och därför inte har fullständig koll på handlingen (säger jag utan att flacka med blicken alls, märk väl). Det är med andra ord dags för den översatta varianten nu när jag äntligen ska läsa om boken. Är bara lite nervös över att jag trissat mig själv att tro att den är så där fantastisk som jag vill minnas att jag tyckte men eftersom ryktena säger att Strumpan (som i detta nu läser samma biblioteksexemplar som jag lånade i februari i år) gillar så mycket att hon läser l-å-n-g-s-a-m-t (sa ju att det inte är snabb litteratur) för att den inte ska ta slut känner jag mig lite trygg. Kanske är det därför jag faktiskt kan tänka mig att läsa om den nu?

Har mjukstartat med att klappa på boken. Jamen in i en butik och KÄNN på pocketupplagan så fattar ni. Den svenska är mjuk som sammet. Den engelska har bubblig text. För här kommer det finurliga: såklart att jag inte bara kunde köpa EN bok. Jag måste ha båda. Och när jag åker till Boston nästa gång (har kompisar som bor där så det borde hända) ska jag bjuda hem mig till henne och dricka te och få ett signerat exemplar. Plus att jag ska köpa en tavla av henne då också. Hon målar de mest underbara bilder. Kan till och med sträcka mig till att gulla med hennes katter om den dagdrömmen skulle bli verklighet. Tanken var att den engelskspråkiga skulle bli en julklapp. Nu när den ligger och spinner i mitt knä är jag inte lika säker på att jag kan ge bort den...

Tja, jag tror att jag har uttömt allt som går att säga om en bok utan att egentligen säga så mycket om den alls. Författarinnan själv bloggar idag om en hög böcker som är hennes favoriter, men helt utan att säga någonting om varför de är favoriter eftersom booklove is a personal sort of thing and it doesn't always fall easily into short sentences or even words. Jaha, ja. Då har jag babblat mer än tillräckligt. Ska eventuellt gå och lägga mig och faktiskt öppna boken. Det vore nog lugnast för alla.

/Anna

Ps. Fotografen sneglar över axeln och undrar om han omnämns i det här inlägget. Och det gör han ju nu. Han hälsar.