Vi såg Cloud Atlas igår. Väldigt bra. Det finns förstås andra adjektiv, men jag nöjer mig med "bra". Man måste liksom se den.
I natt har jag drömt de mest underliga saker, varav jag minns inte en enda. Men jag minns formen. Att drömmen hoppade mellan olika scenarion och människor. Som liksom pågick parallellt, samtidigt. Men ändå långt ifrån varandra...
Jag ska skriva nu. Har exakt arton minuter på mig att prestera sjuhundra ord. Om jag prompt ska se Gilmore Girls, vill säga. Eventuellt skiter jag i dem.
/Anna
Uppdatering: Jag hade sjuttio ord kvar när Gilmore Girls började. De skrev jag nu innan middagen. Således: VECKANS BETING AVKLARAT! Tacos på det.
2 kommentarer:
En kollega till mig hade sett Cloud Atlas och hatat den, hon sa att ingen av dem hon kollade med fattade något över huvud taget. haha.
Är mycket nyfiken på denna film nu av den anledningen!
Hehe. Jag har hört den sidan också. Men jag hade också hört att man inte ska försöka förstå filmen när man ser den, bara låta scenerna "skölja över en". (Tror att det är Tom Hanks som beskriver det så i en intervju.)
Så det var exakt vad vi gjorde. Och det fungerade verkligen! Jag kan förstå att man blir frustrerad om man försöker fatta hur allt hänger ihop, men man får se den som ett knippe novellfilmer som råkar vara korsklippta med varandra.
/A
Skicka en kommentar