tisdag 9 april 2013

Kon-Tiki

Rätt mycket beror på tajming, både när man ser en film och när man läser en bok. Ibland blir det rätt, ibland blir det fel. Det kan bero på vad man såg eller läste senast, det kan bero på om man är trött och hungrig.

Förhållandena i lördags var såhär:
Jag hade jobbat i butiken hela dagen och var helt slut. Både på grund av jobbigt jobb med mycket knas, men också för att det är ett himla oväsen att jobba i butik i stan. Särskilt när man i vanliga fall sitter rätt mycket i lugn och ro och skriver om dagarna. Särskilt när man efter arbetsdagen sätter sig på Vigårda och äter en hamburgare samtidigt som man försöker höra vad ens sällskap säger. Särskilt när man direkt därefter beger sig till Sydstockholms bullrigaste plats: Heron.
Men i biosalongen var det mjukt och tyst.
Jag var visserligen trött, men mätt.
Och filmen var alldeles underbar.
Jag blev lite lite kär i galningen Thor Heyerdahl. För att han litade så blint på sin tes.
Jag blev även livrädd för hajarna. "Datahajar", sa Gustaf Skarsgård när han gästade Gomorron Sverige.  Det spelar ingen roll, de var trovärdiga.

Och hela filmen är trovärdig. Jag tror på miljöerna, jag tror på kostymerna, jag tror på skådespelarna så mycket att jag tror att jag är fast på flotten med dem. Det apsnygga fotot, musiken, ljudet, dialogen. Allt är välgjort.


Så bara se den! Gärna på bio. Vyerna är oändliga.

/Anna

1 kommentar:

Sandra sa...

You got me. Måste se den.