Skriva? Städa? Skriva? Städa?

I min fantasi skulle jag spendera nästa vecka på Lillstrumpans balkong, hon och jag med varsin dator, där vi läste igenom mitt färdiga manus i stereo. Skrev kommentarer i marginalen och diskuterade dramaturgin på djupet.

I den bittra verkligheten har Lillstrumpan ett eget liv, med eget maxat schema och kan därför bara prata manus när det är luckor i detta schema.

Som idag.

Och jag som levt i ett råttbo den senaste veckan, med crescendo igår när det enda jag orkade efter att ha tagit i tu med det nödvändiga, var att ligga på soffan, kolla på HIMYM och sörpla ProViva. Ihop med Ipren. Det hjälpte.

Men de där sista avsnitten blev inte skrivna.

I min fantasi skulle jag ha satt en ljuvlig punkt efter det där allra sista kapitlet innan Lillstrumpan och jag sätter oss för att gå igenom allt. Men det blir sällan som man tänkt sig. Istället tar vi väl tag i boken från början och så får vi se hur långt vi hinner idag. Gissningsvis hinner vi inte ens till slutet hursomhelst.

Nu är den stora frågan: ska jag se till att hemmet är någorlunda representabelt innan hon kommer eller ska jag försöka komma så långt det bara går med bokmanuset?

Hmm...

/Anna