Den börjar som en hopplös kärlekshistoria som bara kan sluta dåligt, fortsätter i ett politiskt drama om problematiken med korrupta poliser och slutar i en uppväxtskildring om två killar med genetiskt hat.
Härligt melankolisk och helt oförutsägbar. Kanske var det vad jag behövde, för jag sögs in och gillade jättemycket. Fotografen och Strumpan var mindre imponerade, den första för att dramaturgin var så hal, den andra för att Ryan Gosling inte var med i varenda scen (okej, jag kan skriva under på den med).
Genre? Jorå, jag har beslutat mig för att stoppa in The Place Beyond The Pines i det alltför outnyttjade facket "Män som gråter för hur de än anstränger sig för att göra rätt, blir allt bara fel".
/Anna
2 kommentarer:
Jaja, DEN genren. Kan inte komma på någon annan film jag sett i den genren, men å andra sidan har jag en hemlig förälskelse i Bradley Cooper. Är han med i varje scen, åtminstone?
Somliga filmer krävfa sin egen hylla...
Och nej, inte heller Cooper är med hela tiden. Man skulle kunna säga att de är med i halva var, han och Gosling.
/A
Skicka en kommentar