torsdag 8 augusti 2013

Skaparresan i Skåne – dag 3: Om att åka bort och skriva

Min frisör är en av de mest kreativa personer jag känner och när jag satt hos henne i förmiddags fick hon höra allt om Skåneresan, alltmedan hon applicerade blekning på mina toppar med en sådan konstnärlig precision och fokuserad min att det som vanligt var rent underhållande. När hon ska förklara vad hon vill uttrycka med en frisyr pratar hon gärna om "blommighet" och att färgerna ska komma fram "som ett andetag, en pust", uttryck som inte är långt ifrån de som uppkom under skaparresan och som man måste ta till när inte de vanliga orden räcker. När jag ber om en enkel toppning och påfyllning av brun färg i rötterna, lyckas min frisör berätta historier med färgsättning och klippning.

Det är väl så det blir när man hamnar i sitt rätta element. I rätt sällskap. På rätt plats. Allt föll på plats från första början och när jag klev upp den sista dagen var det som om jag aldrig gjort annat än att bo i det där huset, Biografen, laga mat tillsammans med mina vänner och lika självklart slå mig ner med datorn och helt försvinna bort i min egen värld utan att någon tycker att man är asocial. Tvärtom, det var nästan de mest sociala stunderna vi delade. Inget prat alls. Bara två smattrande tangentbord och en surrande symaskin medan en melodi växer fram på en gitarr.

Syavdelningen och Elins musiksoffa
– Är du kvar i berättelsen? undrade Vilse med ett leende när vi fikade.
– Mmm, svarade jag och blinkade för att återkomma till verkligheten. Inte för att jag var oartig som höll mig kvar i mitt påhittade urmakeri, men för att jag inte ville missa en sekund.

Skrivarbalkongen med mig och  Vilse.
Resan var tillåtande på det viset. Kärleksfull, rentav. Biografens ägarinna är konstnär och använder arbetsytorna i ateljén (det som en gång i tiden var själva biosalongen) som krukmakeri. Mottagandet, med vackert bäddade sängar och godisskål på rummet var lika varmt som om vi känt varandra länge.

Fick jag någonting gjort då? Tja, med tre yra hundvalpar i köket som skockades kring fötterna så snart man klev in, försvann en och annan kvart av dyrbar skrivtid. Men med näsan mot en valpnos och fingrarna djupt begravda i mjuk päls en stund, sänktes pulsen ytterligare och intrycket av att befinna sig på en magisk plats förstärktes.

Oberäkneliga och svåra att fånga på bild.
Uppgiften som Strumpan hade gett mig inför resan var att sätta igång med kärlekshistorien i boken. Det är ett antal korta avsnitt som ger inblick i hur två av karaktärerna träffas och utvecklar en hemlig vänskap som växer till förälskelse. De där avsnitten har funnits i en högst ostrukturerad form och innan vi åkte kom vi fram till att avsnitten behövde bli fler och dessutom skrivas med ett annat perspektiv. Första kvällen i Skåne gjorde jag i ordning tolv dokument för det som skulle bli de tolv avsnitten och skrev synopsis för varje del. Allt som allt skrev jag färdigt fyra avsnitt och hann börja på ett femte. Knappast mycket, men jag kan faktiskt inte tänka mig en bättre plats att skriva romantik på.

Nu ska jag blunda, fantisera mig tillbaka till projektorbalkongen och skriva resten.

/Anna

1 kommentar:

Vilse sa...

Vad fint du skriver, men what else is new, liksom. Kram!