There´s no place like home...

Så har man varit i det fantastiska sagolandet på Svenska Mässan i Göteborg.
Det är som att ha åkt alla turer på Liseberg. Konstant, i fem dagar. Jag vet, för hotellrummet vette mot nöjesparken.
Jag har varit glad, trött, svettig, euforisk, skakig, illamående, berusad, besviken, lycklig och gråtit en skvätt. Ungefär såsom jag har förstått att man gör på bokmässan. Det är i alla fall en otrolig skillnad att vara där som besökare (som förra året), jämfört med att representera ett förlag i en monter och däremellan knyta kontakter som kommer att vara värdefulla i marknadsrollen på förlaget framöver (som i år).

Planerna för vilka författare jag ville träffa och vilka böcker jag skulle hålla utkik efter, missade jag totalt. När jag inte var i tjänst var det liksom inte så mycket ork över att knuffa sig fram mellan montrarna. Men något varv blev det då jag fick tag i böcker jag inte alls hade tänkt köpa och träffade människor jag inte föreställt mig att jag skulle träffa. Bra det med.

Debutantbloggarna bjöd in på dejt och dit knallade jag med Vilse och Manne. Väl där träffade vi också Liv och det var som vanligt alldeles fantastiskt att få ett ansikte på bloggare man följer. Och Liv, Vilse och jag fastnade på bild ihop!

Camilla och Eva

Beviset! Vi var där! Samtidigt! Tillsammans!

Annars är jag inte den som drar fram kameran och fotar mig med folk till höger och vänster. Fast ibland måste man.

Med Pernilla på Park

Med Patrik vars bok Gul Utanpå jag ska cirkla.

Med Agneta efter hennes framträdande i montern.

Litet Förlag bjöd in till lektörsläsning och jag gick nervöst dit med första kapitlet utskrivet och räckte över till lektören som snällt satte igång att läsa och klottra. Därefter följde ett mycket givande samtal där han delgav sina tankar om min berättelse, mitt språk och utsikterna för min idé. Jag tror minsann att jag äntligen fått en skymt av mitt bokmanus från det perspektiv jag ansträngt mig till tusen för att hitta: läsarens. Eventuellt har jag fått en värdefull nyckel för hur, inte bara första kapitlet, utan hela boken ska skrivas.

Alltså, jag tycker att det är en så bra bild.

Efter att vi plockat ner montern efter stängning i går, tog vi hissen till restaurangen högst upp i hotellet varifrån utsikten över stan är vidunderlig. Och så bjöd förlaget på räkmackor! Känns märkligt nog som det yttersta beviset för att man varit på bokmässan ändå, såsom det tjatas om dessa räkberg på surdegsbröd.

Räkor i röd belysning. Jag lovar att de ligger där.

Men mest tror jag att bokmässan kan sammanfattas såhär:

Förlagsbubbel

Fotsprej och högläge.

Intrycken är förstås massiva och det skulle inte förvåna mig om jag återkommer med detaljer som jag inte fått med här. Till exempel kan man tänka sig att det blir ett inlägg om bokinköpen. Men nu ska jag vila öronen, ögonen och rösten. Rubinskorna ska ställas upp i hyllan igen. Att skutta på Yellow Brick Road kräver sin återhämnting.

Jag längtar till nästa år.

/Anna