Jag har gått igenom alla gamla smycken, nej – bijouterier, från högstadiet, från gymnasiet, från mina första år med Fotografen, från vårt bröllop, från de första jobben i Stockholm, ja från hela övergången mellan ung och vuxen. Några spar jag förstås. Men de flesta har varit trasiga, slitna och allmänt fula sedan jag parkerade dem i diverse askar och lådor ungefär vid tidpunkten för när jag passerat högstadiet, gymnasiet och de första åren med Fotografen i Stockholm. Jag har klarat mig utan dem väldigt länge och det finns ändå inget de kan tillföra de minnen jag redan minns.
(Slänger några askar och ett par flaskor random dåligt hårfixmedel också när jag ändå håller på. Men det är liksom inte riktigt lika sentimentalt som smyckena.)
Jag undrar hur länge jag kan skjuta på momentet att flytta högen från golvet till en soptunna.
*hjärtsnörp*
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar