söndag 31 mars 2013

Ett inlägg om påsk, tiden och... så var det något mer

Syster Yster tycker att jag ska dra mitt strå till stacken, så hon får titta på film ifred. (Förlåt, jag borde bara låtsas att det var mitt initiativ att skriva ett inlägg men jag kan ju inte låta bli...)

Efter sköna dagar i Ludvika tog jag tåget tillbaka till storstan för en riktigt sömnig söndag i butiken. INSERT tankar om tidsomställning, tex: Man borde inte behöva jobba den dagen vi går till sommartid, då tappar man ju hela poängen med att det är på en söndag, ELLER What's up med automatisk omställning på telefoner och andra apparater? När man precis har greppat konceptet med att gå upp en timma tidigare behöver man inte längre göra det. Eller... hur det nu blir.

När jag kom hem från jobbet hade påskharen tittat förbi mitt rum!


Eller så var det fina rumskompisen, man vet inte så noga. Men hon kunde minsann ge ledtrådar om vart jag skulle leta, det är ju lite misstänkt.

/Elin

lördag 30 mars 2013

GLAD PÅSK!

Vi har det påskfint, äter ägg och lamm och sånt. Dricker must och öl och sånt. Äter praliner och mandelägg och sånt. Jamen i stort sett gör vi väl ungefär som alla andra.


Fast snart är Strumpan på väg tillbaka till storstan för att jobba i butiken och själv ägnar jag rätt mycket tid med mitt manus. Ute är det fint mest hela tiden så visst känns det som att jag missar något. Faktum är att jag måste slita mig från datorn nu för Fotografen väntar på att jag ska följa med ut. Frisk luft och allt det där.


/Anna

fredag 29 mars 2013

Lillstrumpa och Syster Yster feat. Halva Brorsan

I rummet där jag sitter och skriver hos mamman och pappan finns ett fotografi på mig och mina syskon. Det är från det enda besöket vi gjorde i en fotoateljé när vi var små. Beskåda den särskilt påskbeskurna bilden och försök att inte låtsas om de konstfullt kapade luggarna. Det går inte. Jag vet.


/Anna

Den här långfredagen kan inte bli lång nog

Jag är igång igen, äntligen!
Men det tog hela förmiddagen idag och en lång genomgång med Elin om hur slutet egentligen ska lösas upp och knytas ihop. Vi filosoferade hej vilt över vilken logisk följd det får att min påhittade värld bitvis har andra fysikaliska regler än den verkliga. Vi listade ut hur var och en av huvudkaraktärerna bör avsluta sin resa genom boken och jag gjorde en lista över saker läsaren kommer att vilja få svar på.

Det var då Elin sa: "Men Anna, tänk vad långt du har kommit! Du sitter ju och reder ut hur allt ska sluta nu."

Ja tänk.

Prestationsångesten är hög nu.

/Anna

torsdag 28 mars 2013

Skärtorsdag

Påskvistelsen i Ludvika startade på enda rätta sätt: Druckit cappuccino, handlat på bokrea och vilat. Nu är det dags för en film.


Och nej, det har gått mer än lovligt segt med skrivandet idag. Så går det när man drabbas av töntig resfeber och anländer mitt i natten och har svårt att somna.

Revansch i morgon.

/Anna

onsdag 27 mars 2013

"Påsklov"

Nu är det dags att packa in i bilen, hämta Fotografen på jobbet och åka till Dalarna!
Vad som händer där?
Tja, inte vet jag vad andra ska göra, själv tänkte jag skriva en bok.

/Anna

tisdag 26 mars 2013

En lågt sjunken Strumpa

Jag tänkte skriva ett triumfatoriskt inlägg om vårens första joggingrunda vid säg, halv elva idag. Men sen kom resten av dagen och förde med sig en sorglig lavin av lösgodis, TV-serier och allmänt skolkande från allt, så triumfen bleknade något.

HIMYM tog slut i ett litet nafs, Arrow likaså. Jag tänkte att det var lika bra, göra sig av med allt på en gång så jag kan återvända till livet och blogginlägg taggade med "musik".

Sen hittade jag Homeland. Oops.

/Elin

Final Countdown!

Hur går det med deadline? undrar ni.
Tackar som frågar, just idag har jag nästan slirat mig tillbaka på banan igen.

Idag är det också exakt EN MÅNAD KVAR.

Jag räknar med att manuset ska bli ungefär 100 000 ord långt.
Jag skriver 10 000 ord i veckan.
Jag har nyss passerat 80 000 ord, på söndag ska jag vara uppe i 90 000 ord och sedan är det bara en vecka kvar. Efter det har jag ett par veckor på mig att göra grova ändringar, försöka skapa mig en bild av dramaturgin i stort, karaktärernas enskilda resor och hur alla detaljer i berättelsen bättre kan fördelas för att det ska bli en jämn upptrappning. Ja, det är helt riktigt. Det är mycket jobb kvar.

Men först ska jag skriva 100 000 ord. Det där andra räknar jag iskallt med att Elin hjälper mig med att styra upp.

/Anna

Så himla orättvist, tvättstugan

Låt oss lägga följande till handlingarna för i-landsproblem:

Sist jag tvättade, vilket borde vara förra veckan, stod en man nere i källaren och slipade väggarna. Det var dammigt och jag skyndande förbi med min tvättsäck. Jag tänkte att okej, då är det åtminstone nymålat och fint nästa gång jag ska tvätta.

Sedan hände ingenting mer. Väggarna har varit spacklade, slipade, redo att målas.

Tills nu.

Jag sprang ner med ännu en tvättsäck idag. Och höll på att få en dusch av arg kille med färgspruta som bara "såg du inte lappen på källardörren om att den här nergången är avstängd?" Och jag bara "nä, tydligen inte, för hade jag gjort det hade jag liksom inte öppnat dörren" sa jag inte. Det verkade inte vara läge att förklara att jag försökte skynda mig förbi den andra killen som just då stod i trapphuset och trampade, med en ny entrématta under armen samtidigt som han pratade i telefon och väntade på att jag skulle gå förbi någon gång så han fick lägga ifrån sig den tunga mattan vilken skulle ligga exakt där jag stod, med öppen dörr ner till källaren dit jag nekades tillgång.

Tack och förlåt och ursäkta så hemskt mycket, springa ut i bara t-shirt till nästa port och ner där istället.

Ner till källaren som är alldeles dimmig av färgpulver efter sprutmålningen. Jamen vad fint då, lyckat att jag tajmade tvättiden så bra.

Snälla tomten, kan jag få en tvättmaskin i julklapp tack? Och helst ett stort hus med tvättstuga att ställa den i också.

Kollektiva tvättstugor. Morr.

/Anna

Instämmer med föregående talare

Fast min kväll slutade i överdos på smågodis och HIMYM*. Helt perfekt, alltså.

/Elin

*How I met your mother, säsong 6. Stört bra säsong!

måndag 25 mars 2013

Våffeldagar

Alltså det här med helger, jag tycks inte riktigt hänga med där. Jo jag upplever dem och så, men det är dåligt med bloggande om dem och det är tråkigt för ibland gör jag en del roliga grejer på helgerna som är fint att se tillbaka på dagar som är mindre lyckade.

Nåväl.

Den här helgen var helt okej. Jag jobbade i butiken och för ovanlighetens skull jobbade Strumpan också eftersom hon hade bytt helg med någon. Annars har vi hand om olika helger, vi är rörande överens med vår chef om att det blir bäst så. Alltså var det en ovanlig grej och rätt kul att få jobba ihop. En annan rolig grej med att jobba i butik som säljer elektriska köksprylar helgen innan våffeldagen är att det står en dam och gräddar våfflor i butiken för fulla muggar. Är man smart (som jag) tar man med sig soppa till lunch och kompletterar våfflorna med. För alltså, jobbar man med att sälja våffeljärn ingår det några våfflor, det är så det funkar.


Andra butiksrelaterade saker jag tänkt på är att jag blir så himla nöjd när kunder köper det jag säger åt dem att köpa. Av den enkla anledningen att jag vet att de kommer att bli så himla nöjda. Kan inte med ord beskriva hur skönt det är att vi inte har provision på det viset. Jag talar för varor jag vet är bra och fungerar och är jag tveksam till något säger jag det. Skulle inte kunna jobba med provision.

Efter jobbet i lördags åkte vi och grattade en kompis på trettioårsdagen. Blev mycket nöjd med den påskiga paketinslagningen. Vad han fick? Cirkeln och Eld!


Fast nu gled jag lite från ämnet.

Jag ligger efter med skrivbetinget sedan helgen, det är surt. Är nästan ikapp nu, manuset innehåller för tillfället drygt 81 000 ord. Om jag ska ligga i fas borde jag vara uppe i 82 000 ord innan den här dagen är slut. Får se lite hur det blir med det.

Men nu gled jag visst från ämnet igen.

Våfflor ska det såklart handla om.

Vi började dagen storslaget, Strumpan och jag. Satt på hennes balkong och åt inte våfflor, men väl pannkakor med massor av tillbehör. Det var mycket fint.


Sedan satt jag i hennes soffa och skrev tills jag blev bjuden på lunch (falafel med massor av tillbehör). Det var också mycket fint.


Till middag blev det våfflor, Fotografen gräddade och jag sa okej då, jag äter väl mer våfflor om det ska vara nödvändigt. Det blev dinkelvåfflor med gräddfil, rom och rödlök på. Så nu är jag rätt nöjd. Har liksom gjort det här med våfflor så det räcker för ett tag. Kanske ett år till och med. Eller, som en kompis sa i helgen: tills nästa gång en vän berättar att hon är gravid. För då är det dags att äta våfflor igen!*

/Anna

*Kom igen, Våffeldagen – Vårfrudagen – Maria bebådelsedag. Man äter våfflor för att fira graviditet. Duh!

söndag 24 mars 2013

Ögon i kors

Nu
är
helgen
slut
och
jag
med
den.

I morgon skriver jag kanske om våfflor och Searching for Sugarman.

/Anna

lördag 23 mars 2013

Från det ena till det andra, till exempel från rockstjärna till affärsbiträde

Konsert avklarad, succé utnämnd, och inte en enda bild har jag att visa eller ton att höra. Jag hade helt enkelt för mycket annat att koncentrera mig på för att tänka på bevarande till eftervärlden. Men tänk foajé, tända ljus, lagom mycket folk, en liiite för ostämd flygel och magi i luften så är ni där.

Nu är jag sjukt taggad på att skrapa ihop det där bandet och göra en spelning som är bara min... Men först ska jag jobba. Tillsammans med Syster Yster, för ovanlighetens skull.

/Elin

fredag 22 mars 2013

Post konsert

Det sägs att den blev bra, Elins alldeles egna låt som hon engagerat sina klasskompisar att kompa. Vi kom nämligen precis vid slutackordet. Och så var konserten slut. Jag är bara lite sur.

Nu matar jag henne med popcorn och vin i hopp om att få höra en repris. Kan bli svårt med en film igång kanske.


/Anna

Klädsamt medioker

Ta-daa! Här är den omständiga tröjan, helt vanlig. Fast ovanlig. Den innehåller en hel massa skönt garn och jag räknar med att den ska hålla både användning och en del tvätt. Nu ryker de där plastgarnströjorna som tar plats i garderoben, noppiga efter två användingar typ.


(Hade det här med klädesbloggande varit något återkommande, skulle jag ha kategoriserat detta inlägg under till exempel etiketten "mode". Nu ingår ju inte det i Kära Systers vokabulär och därmed finner man detta inlägg om man söker på "trams". Bäst så. Har så svårt att ta mig själv på allvar när jag skriver om kläder.)

/Anna

Konsert i kväll


Jag ger mig själv ledigt från morgonens teorilektioner och prioriterar det viktiga.

/Elin

torsdag 21 mars 2013

Årets mest omständiga inköp


  1. Jag snurrade två varv runt butiken. Klappade på precis allt.
  2. Astrevlig säljare undrade vad jag letade efter.
  3. Jag hasplade ur mig att jag sökte en färgglad tröja. Att jag var i stort behov av färgglad tröja.
  4. Astrevlig säljare tog uppdraget på allvar, tog med mig på ännu ett varv och plockade åt sig allt som stämde överens med min önskan. I rätta storlekar.
  5. De hängdes in i ett gigantiskt provrum där jag provade allesammans och fann att en av dem hade rätt färg och rätt form.
  6. Så jag köpte.
Så kan det gå när Mood-gallerian firar 1 år och det är rabatt lite här och var och man har ett presentkort på sig som man fick när man fyllde år i januari och känner ett outsägligt behov av att inhandla någonting bara för att det är fint och inte nödvändigtvis för att man behöver det.

Men jag har en känsla av att tröjan kommer att bli en favorit ungefär alla dagar jag känner mig grå. Vilket ju typ är.. jämt?

Än ligger den fint inpackad i silkespapper. Vågar inte riktigt störa den än.



/Anna

Upp och ner, ut och in

Det blev ingenting skrivet idag. Ingenting att tala om i alla fall.
Däremot blev det lite ringa-runt-och-maila folk för ett jobb.
Ett långt mail med kreativt förslag till uppdragsgivare för ett annat jobb.
Blanda-färg-hitta-skruv-prismärka-våffeljärn-stå-i-kassan för ett tredje jobb.

Sedan fick jag skjuts hem och pizza till middag.
För att det är fredagskväll hos mig idag.
För att jag stänger butiken i morgon kväll (klockan 20) och inte kommer att orka äta annat än flingor till middag.
För att jag ska jobba i butiken hela helgen.

Jag har fortfarande några mail kvar som borde ha skickats för det första jobbet men det får tyvärr vänta till i morgon bitti.
Jag är rätt nöjd med fredagskvällen som den är.

[insert bild på ostbågar]

/Anna


Isdagar

Det blir tydligen inte plusgrader någonstans i landet de här dygnen. Det finns en meteorologisk term för det. Hoppet spirar i mitt fönster.


/Anna

Ibland kommer alla känslorna på en och samma gång

Urk, gårdagen. Det absolut bästa med den var att lägga sig i rena sängkläder.
Det värsta var nog att jag inte alls fick till texten jag slet med. Det ville sig bara inte. När det kommer till antal ord ligger jag än så länge i fas den här veckan. Men så läser man sånt här hos Vilse och inser att jag knappast tänkt efter om perspektivet är det allra bästa. Vad handlar egentligen varje scen om? Berättelsen har liksom utvecklat sig gång på gång och jag har sorterat bort långa scener och karaktärer som inte längre har någon plats. Men det där som är kvar måste naturligtvis komma till sin rätt!

Det tar aldrig slut va?

/Anna

tisdag 19 mars 2013

Omsträngning pågår

Det var nära att jag stack mig i ögat.
Trots suddig och mörk bild har min Yamaha fått nytt liv. Nu är det felans tur!

(Jag avundas människor som döper sina instrument, har letat namn åt gitarren i två år utan att hitta något. Förslag? Den är röd och nätt och fin. Och ganska cool.)

/Elin

Oz the Great and Powerful

Japp, den här såg vi i lördags.
Först hade jag inga förväntningar alls, tyckte den såg rätt barnslig ut.
Sedan såg jag recensionen för filmen på SVT och den recensenten sa: Jag hade inga förväntningar alls, men den var riktigt bra!
Och faktiskt, trots att mina förväntningar höjdes ett snäpp efter den betygsättningen (3 av 5), så var faktiskt filmen bra.


Men låt oss först gå tillbaka till fredagskvällen då Lillstrumpa, Fotografen och jag fick för oss att vi skulle se Mission: Impossible (1996). Ganska snart insåg jag att jag inte sett den förut. Tvåan och trean och fyran har jag sett, men inte den första. Och vilket skräp! (Vilket väl är anledningen till att varken Lillstrumpan eller jag har bloggat om eländet, mer än som rubrik till ett inlägg om Top Gun. Vad hände där förresten, Strumpan?)

Snart kommer jag till poängen.

Mission: Impossible lider av en massa problem i dramaturgin. Karaktärerna gör saker enbart för att det ser häftigt ut. Kameran ligger kvar på detaljer i scenerierna så att vi blev alldeles uttråkade. Och man bara: jaaaa, jag fattaaar! Typ så.

Men! (Och simsalabim, här kommer poängen!)

Oz the Great and Powerful har någonting som slår högre än sina lätt överspelande, översminkade, över...raskande skådespelare, någonting som gör att man förlåter de stereotypa karaktärerna och den effektsökande 3D-tekniken: IT MAKES SENCE! Drivkraften hos varje karaktär, varenda steg i händelseförloppet, ALLT HÖR IHOP och det blir en mycket fin helhet. Plus att filmen flirtar alldeles lagom mycket med Trollkarlen från Oz (1939), framför allt i slutet som länkar samman med originalet på bästa sätt.


Nu vill jag se Dorothy!

/Anna

måndag 18 mars 2013

Hör ni ljudet av smattrande tangenter?

Det går bra nu. Medvind, liksom.

Jag har nämligen redan skrivit nästan halva veckans beting under denna måndag (bara 100 ord ifrån). Hörde jag busvisslingar? Ser jag en vågen? Tänkte väl det.

Nybakad fillimpa och en kopp te på det.


"'cause I'm a fast writer, yes I am ..."

/Anna

Måste en bok verkligen ha en titel?

Vissa texter har självklara titlar. Som många av mina blogginlägg. Andra texter är svårare att greppa med bara ett ord eller en fras. Som ett kortfilmsmanus som jag skrev för länge sedan. Det slutade med att jag tog fram ordlistan och började på bokstaven A. Jag kom till L innan jag hittade ett ord som landade i hjärtat och filmen kom att heta Liggetid. Det var pretentiöst.

Mitt bokmanus har existerat i flera år och fortfarande vet jag inte vad det heter. Efter mycket bearbetning vet jag vad det handlar om, men jag hittar ingen titel som speglar både stilen, känslan och handlingen. Jag vet inte ens om det räcker med bara ett ord eller om det krävs en lång fras. Nu har jag nästan gett upp och inväntar boken att leta upp mig, sträcka fram näven och presentera sig.

Men titel är viktigt. Omslaget är viktigt. Påfallande ofta väljer jag böcker i bokhandeln endast på grund av titel och/eller omslag. När jag radar upp de böcker jag har framme här hemma som jag införskaffat just för att jag gillar omslag/titel, hittar jag det här:


Visst har alla någonting drömskt över sig? Och ja, det är så jag föreställer mig min bok med pärmar. Det är bra inspiration, det är det. Men det räcker inte. Jag vet fortfarande inte vad boken ska heta.

/Anna

Än är det vinter kvar, säger mor

Men se det snöar!
Visst längtar jag efter värme precis som alla andra, men jag är sjukt nöjd med att det är ljust ute. Värmen kan jag vänta på.

Och snön, såsom den faller idag, i långsamma stora tussar med solen som tar över då och då. Det är bara fridfullt och vackert. Får mig att tänka på den här scenen i Kill Bill Vol 1:


/Anna

Dagens ord; återlära. Nu finns det!

Ny vecka, konsert på fredag, deadline för ett kompositionsprojekt (ska tydligen ha skrivit en jazzlåt till på fredag, oops), rep med bandet, egentligen allt som är roligt.

Det känns fortfarande som att jag befinner mig i en bubbla, en "behöver inte göra någonting"-bubbla. Och faktiskt, det finns inga hållhakar. Jag behöver inte göra någonting. Jag ska bara återlära mig att göra saker för att jag vill.

/Elin

söndag 17 mars 2013

Lureena hälsar

Nu är det spikat, vi spelar in med bluegrassbandet i början på april! Vi har för övrigt ett namn också, kanske ska vänja mig vid att använda det nu när vi ska börja synas och höras så mycket vi bara kan.

Alltså: Jag spelar i ett band som heter Lureena, vi spelar urban country och vill ha en massa spelningar. När som helst nu kommer jag att börja tjata på alla att lajka våran facebooksida och jag vet inte allt. Men vi är ganska grymma, ni kommer att gilla!

Efter repet idag skrev jag en sjukt bra refräng också. On fire!

/Elin

lördag 16 mars 2013

Apropå att vi såg Mission Impossible igår


/Elin

Hej från bilen

Fotografen och jag är på väg hem till lillsvägerskan. Det är nämligen hennes julklapp till oss, en heldag med henne i Uppsala! Så himla smart av oss att välja en vacker dag till det.


Som vanligt när vi är ute och åker på lördagar lyssnar vi på Radio Viking. Mer sympatisk radio får man leta efter. Det är närradio! Fast snart tappar vi nog mottagningen. Hoppas bara vi får höra färdigt livsberättelsen från mannen som byggde en frikyrka och åkte till Tanzania och drev företag och förlorade sin fru i cancer och hittade kärleken på nytt. Och nej, det där med att påminna lyssnarna om vad de heter som pratar ingår inte riktigt i det högst interna radioprogrammen. Oslagbart!

/Anna

fredag 15 mars 2013

Skriver lite, bloggar mindre

Den här veckan har jag haft turen att kunna stoppa in mycket gammalt till det nya. Kopiera, klistra in, ändra tempus. Klart. Ungefär så. Just därför borde jag ha klarat bra mycket mer än tio tusen ord. Samtidigt är det vältajmat att skrivandet blev enkelt just den här veckan. Jag behövde det. Är liksom inte riktigt på hugget och tänker att det kanske beror på att jag snart har kopierat in allt gammalt som går att använda. Efter det måste jag läsa min text från början och fundera. Komma på vad som saknas och därefter skriva det som saknas och DET KOMMER ATT TA TID. Jag blir nervös över att inte fixa målet och så skriver jag ingenting istället. Nöjer mig med att denna veckas beting är klart och stoppar huvudet i sanden.

Ha! Så himla skönt att vi fick det utrett. Då tar jag och skriver som sjutton nurå.

Här är förresten en bild från i måndags när Elin och jag tog med oss några kompisar från butiken och lyssnade på Susanne Boll och hennes band Keep It Up på Engelen. Det kunde jag till exempel ha bloggat om tidigare, men som sagt. Det blir inte så mycket skrivet någonstans, okej. Hursomhelst, det var en fantastiskt rolig kväll. Elin kärade ner sig i trummisen som tydligen är vansinnigt musikaliskt begåvad och jag blev stört förälskad i gitarren till höger om Susanne. Sjukt bra sound i den!


/Anna

torsdag 14 mars 2013

Lillstrumpa och flickfotografen

På grund av de märkliga omständigheterna som livet ibland kastar in oss i befann jag mig, tillsammans med bandet, i Bingo Rimérs studio i onsdags. Ja, bilden säger väl allt. Det bjuder jag på. (Och Fredrik, som råkade hamna i bakgrunden och inte vet att han hamnar på bloggen. Eller ens att det finns en blogg. Oops.)


Bingo bara: "Upp på höskullen!" Och vi bara: "Eh..."

Jag tänkte lite på mitt 11-åriga jag, som började spela fiol för att det verkade kul. Och ja, det blev det ju.

/Elin

onsdag 13 mars 2013

Ballongmage och kraftlösa armar och ben, varsågod för info

Outsägligt viktiga saker? Knappast.

Jag fryser och är varm och mår illa och är hungrig om vartannat.
Inget allvarligt alls.
Det är en återkommande åtkomma, en gång i månaden.

Men jag är glad att jag kunde fuska mig till dagens dryga tvåtusen ord (eftersom jag hade lite att ta igen från igår, rätt ska va rätt) genom att jag kunde copy-pastea in ett helt avsnitt på dryga tretusen ord och redigera till det så det passar in. I och för sig har jag fortfarande femtonhundra ord kvar att redigera men skit i det nu. Det blir gjort.

Nu måste jag äta glass, säger kroppen.

/Anna

Tittar på klockan och äter samtidigt

Mäh, varför är det ingen som bloggar här för? Måste vara för att det händer så mycket OUTSÄGLIGT viktiga andra saker.

Som jag till exempel, är sen till fotosession med Bingo Rimér. Bara en sån sak.

Och inte ett avsnitt av Arrow har jag fått se idag.

Åh, och en sak till: Jonas Hassen for president.

/Elin

tisdag 12 mars 2013

Bevis för att kakan blev färdig och att Elin spelar nya låtar för mig

Japp, här är gott att vara. I Strumpans soffa, matad med nybakad nötkaka och hur mycket kaffe man vill. Det är en seg dag idag, har ännu inte kommit upp i halva dagsbetinget. Men här finns alla förutsättningar för att fixa det. Elin spelar för närvarande melodin vi för länge sedan hittade på till min bok och som hon då spelade in speldose-style. Nu har jag beställt att hon ska spela den på gitarr medan jag skriver, så hon letar frenetiskt efter de rätta ackorden. Det går mycket bra.



Jag har svårt att hålla mig från internet och surfa efter speldosetillverkare som kan göra en speldosa till mig som spelar melodin, men okej. Jag skriver. Men om någon som läser här har tips så hit med dem bara.

/Anna

På skrivdejt med Lillstrumpa och Syster Yster

Anna skriver bok, jag skriver låt. Och kaffet står och gurglar och pustar i köket. Allt är som det ska.

Åh vad jag tycker om min mandelkvarn, insåg jag. Fast bilden visar nötter.

Kakan står och svalnar på balkongen nu.

Och Anna mailar och pratar i telefon skriver flitigt.

/Elin

Sovmorgon

Frukost i morgonsol. Tulpaner på bordet. Tystnad.

Vad säger du Anna, skrivdejt idag?

/Elin

måndag 11 mars 2013

Vänner som piskar

Det här med att berätta för alla man känner att man har deadline den tjugosjätte april verkade vansinnigt. Tänk om jag inte når upp till målet?

Ja tänk. Det vore faktiskt ingen katastrof.

Men på vägen dit har man folk omkring sig som hejar på och undrar hur det går. Det är rätt fint faktiskt.

Som idag till exempel. Idag jobbar jag halvdag med boken och har dejt med kompis den andra halvan. Har varit lite stressad över det. Nyss ringde hon för att hon hade ett förslag på var vi ska ses. Sedan kom det:
– Har du skrivit tusen ord än?
Jag blev paff.
– Visst har jag det, men jag behöver tvåtusen, sa jag.
– Jag vet, svarade hon. Men om du har skrivit tusen ord fram tills nu, hinner du skriva tusen till innan vi ses. Jobba på nu!

Kärleken i det liksom. Utan att veta någonting om att skriva böcker, är hon sådär fenomenal.

Fyrahundra kvar nu. Bit av en kaka.

/Anna

Ps. Och ni som bara "tvåtusen på en förmiddag, skulle det vara något? Jag skriver femtusen på en kaffekvart!" kan gå och prutta. Jag skriver så fort jag kan punkt.

Slut som artist. ...ELLER?

Hemmadagar för Elin brukar innebära att det ligger gitarrer, skrivblock och kaffekoppar lite överallt. Jag blir inspirerad bara jag tänker på det.

Så nej, jag kom inte in på musikhögskolan. Någon av dem. Idag skulle jag egentligen infinna mig på KMH för det sista provet, men jag mailade återbud. För att jag tappat tron på mig själv, trodde jag först, men sedan insåg jag att det handlar om att jag vill behålla den lilla tro jag har kvar. Man vet aldrig, den kan komma till användning.

Fuck it, tror jag nästa låt får heta. Jag känner ett behov av arga, onyanserade ord.


/Elin

Cloud Atlas

Ingen har väl missat att Cloud Atlas utspelar sig i ett gäng olika tidsepoker, dåtid och framtid, där skådespelarna spelar karaktärer i alla dessa världar.

Den handlar om livet, döden, kärleken och allt däremellan. Vad är en människa och hur mycket är hon värd? Vad gör vi med vår planet och vad gör vi med varandra?

De filosofiska frågeställningarna är lika enkla som geniala. De tränger genom filmduken.

Cloud Atlas är förstås en massa olika historier, men i slutändan handlar det om ondska och godhet och om vilka följder våra handlingar får.


Syskonen Wachowski och Tom Tykwer har gjort ett enastående jobb med att få scenerna att haka tag i varandra i mjuka, logiska övergångar. Skådespelarna lyckas presentera allt detta märkliga, aningen kitchiga, utan att man ens behöver fliken av en skämskudde. Det är bara trovärdigt och fint, rakt igenom. Och till och med roligt då och då, även om humorn ligger i castingen och inte i själva berättelsen. Det gör ingenting.

Några häpnadsväckande saker förutom mask och kostym och scenografi är språket (texten) och musiken. Vansinnessnyggt!

Jag vill åka den här berg-och dalbanan igen.

Uppdatering: Glömde det viktigaste: Försök inte förstå filmen. Försök inte klura ut hur saker och ting hänger samman, vad kopplingen är mellan de karaktärer som gestaltas av samma skådespelare, vad någonting betyder. Vi gick på linjen "Låt dig bara sköljas över av filmen" och det var hur bra som helst. Man måste släppa greppet om begripligheten.

/Anna

söndag 10 mars 2013

Söndagskuckeliku

Vi såg Cloud Atlas igår. Väldigt bra. Det finns förstås andra adjektiv, men jag nöjer mig med "bra". Man måste liksom se den.

I natt har jag drömt de mest underliga saker, varav jag minns inte en enda. Men jag minns formen. Att drömmen hoppade mellan olika scenarion och människor. Som liksom pågick parallellt, samtidigt. Men ändå långt ifrån varandra...

Jag ska skriva nu. Har exakt arton minuter på mig att prestera sjuhundra ord. Om jag prompt ska se Gilmore Girls, vill säga. Eventuellt skiter jag i dem.

/Anna

Uppdatering: Jag hade sjuttio ord kvar när Gilmore Girls började. De skrev jag nu innan middagen. Således: VECKANS BETING AVKLARAT! Tacos på det.

lördag 9 mars 2013

Uppe med lördagstuppen

Jag hann skriva i ungefär en timme, diska undan efter gårdagens middag och nu har jag ätit frukost. Ska bara snabbduscha innan det är dags att åka in till butiken och jobba.

Men Elin var redan på språng när jag gick upp. Så mycket för att man tycker man är uppe tidigt.

Förresten vore det himla fint med en tupp, en liten färgglad en att ha på bordet till påsk. Har ju lunchrast i stan...

/Anna

fredag 8 mars 2013

Strike two

Nähä, nä. De ville inte ha mig i Malmö heller. Fast det var jag ju liksom lite mer beredd på, så det var inte så farligt. Jag passade på att ha två riktigt fina dagar med vännerna där, sen åkte jag förbi Nyköping på vägen hem och hängde med gänget där också. Fint, det där med vänner.

I morgon gör jag nästa prov.

Och jag låter som en kråka.

Och har inte övat på låtarna, för jag hade andra prov att förbereda.

Kan bli hur kul som helst.

/Elin

Bästa skrivstället har allt jag behöver

Egentligen borde jag packa ner datorn och ta en solskenspromenad bort till Vasastan och caféet jag hittat där för att skriva idag. Det är ganska nytt och därmed rätt tomt.

Men det finns gott bröd att bre mackor av här hemma också. Jag har kaffebönor att mala, jag har till och med exakt samma juicemaskin (råsaftcentrifug) som de har på det där fiket. Det ligger äpplen och apelsiner och ingefära i fruktkorgen. Bara att stoppa ner. Med andra ord kan jag göra samma fika här hemma som jag skulle ha köpt på plats.

Jag är inte ens säker på att jag skulle kunna koncentrera mig på att skriva när jag väl kommer dit. Det borde inte vara några problem, man kan ju inte sitta och surfa eller springa runt och plocka med grejer när man har okända omkring sig. Då måste man verka smart. Å andra sidan vet man aldrig vad för slags människor som kan drumla in på ett café en solig fredag i mars. Det kanske blir högljutt. Och det kanske spelas dålig musik. Ja ni ser, jag har massor med argument för att inte skriva på café.

Här hemma är det städat, dammsuget och bara frukosten kvar att diska. Men det tror jag att jag skiter i.

Jag ska mala kaffe nu.

/Anna

torsdag 7 mars 2013

Innan jag somnar

Mja jo, det kan nog bli en bok tillslut.
Det är känslan efter dagens skrivarrejs.
(Som alltså inleddes med en renskrivning av papperslappen från igår):


Annat jag känner: det är vår. Såhär lyser solen aldrig in under vintern på eftermiddagarna. Då försvinner solen in bakom grannhuset. Men nu: tittar fram ovanför taknocken och strålar rakt in i köket!


I kväll slog vi på stort och bjöd på soppa och pannkakor. Torsdag för tusan!
Och så var det med det.

/Anna

Hur kan det redan vara torsdag?

Glömde blogga igår.
Eller hann inte.
Först skrev jag (SKREV!)
Sedan skjutsade jag Fotografen till stan, letade parkering i city vid lunch, HITTADE parkering.
Promenerade till butiken.
Jobbade till stängning, kl 20.
Åt kvällsmat vid halvtio (kollade första avsnittet av Arrow!)
Stöp i säng.

Men det är inte allt.
I kassan var det så lugnt att jag skrev vidare på avsnittet jag slutade vid på förmiddagen.
Klottrade minibokstäver på ett vanligt A4-papper.
Uppskattningsvis blev det 450 ord.
Strax vet jag om de passar in bland resten.

Och alltså. Arrow. Sådär skönt cheesy, liksom. Fotografen såg ett gäng avsnitt till efter att jag somnade igår. Jag tänker också att jag vill se mer.


Jaha, det blev spretigt så det förslår. Förhoppningsvis är den röda tråden tydligare i bokmanuset. Har en del att skriva nu.

Uppdatering: Det var drygt SEXHUNDRA ord jag fått till. Och SOM de passade in. De var ett SMÄCK!

/Anna

tisdag 5 mars 2013

Hej då skrivtid

Mindre dålig dag det här. Gick upp i tid, gjorde frukost, surfade, kollade nyheterna på tv (samtidigt, alltså. Man kan sånt.) Sedan läste jag senaste avsnittet jag skrev i Scrivenerdokumentet. OCH KOM VIDARE.

Fast sedan var jag tvungen att klä på mig, plocka undan saker, plocka undan tvätt, städa lite på toaletten, plocka undan disk och... nu väntar jag. Det ska komma en mäklare och värdera bostaden (Tydligen tycker mäklare att man ska göra det ungefär en gång om året och det kanske är tre-fyra år sedan vi värderade sist. Eller fem. Inte så noga liksom.) och jag KAN INTE jobba med annat medan jag väntar. Är alldeles för nervig. Vad ska hon tycka? Vad kommer hon säga? Kommer jag ihåg allt jag ska fråga om? Borde jag plocka lite till? Och alltså, hon får behålla skorna på typ, för så städat är det verkligen inte.

Ni fattar. Värsta pärsen.

Sedan ska jag in till stan och jobba i butiken. Folk är sjuka och vabbar och är allmänt inte på plats och jag har lovat att täcka upp idag.

/Anna

måndag 4 mars 2013

Oh crappy day

Den här dagen skärpte aldrig till sig.
Jag fick ingenting alls skrivet.
Sedan tog jag en promenad och blev jättevarm.
Och så gjorde vi Wallenbergare till middag efter recept. Big mistake. Huge. Man ska aldrig lita på recept. Nästa gång går vi på magkänsla och gör god middag. Inte receptets fel, men vi åt dessutom för sent. Jag var på dåligt humör. Sedan blev jag jättevarm igen.
Nu har jag ont i huvudet.
Det är en sån dålig dag att vi var tvungna att utbryta i spontansång.
Då blev den lite bättre.

God natt.

"It really sucks (choir: It really sucked), It really sucks (choir: It really sucked),
It´s a crappy day,
Oh crappy day..."

/Anna

Värsta solskenshelgen: en inbördes beundran

Vi var i valet och kvalet, Fotografen och jag, för huruvida vi skulle stanna i stan och knarka Oscarsvinnande filmer hela helgen eller om vi skulle dra hemåt till Ludvika och knarka frisk luft. Det blev det senare. Mycket klokt. I fredagskväll åkte vi och lånade en släpvagn och sedan försökte vi ha fredagsmys i bilen med chips och och godis. Plus för sällskapet. Minus för dålig radio.

Mamman jobbade i helgen och var uppe tidigt i lördags. Så när jag vaknade fem i sju och hörde att hon var i köket tassade jag upp för att hinna prata lite och äta frukost ihop. Sedan var det onödigt att lägga sig igen, så jag gjorde te och tog fram datorn och hann skriva en timme innan pappan vaknade och så åt jag frukost med honom också.

När affärerna öppnade åkte vi ner till stan och gjorde först om våra telefonabbonemang (det är inte klokt hur mycket bättre hjälp man får i en liten stad jämfört med de stora butikerna i Stockholm där säljarna är alldeles slimmade av merförsäljningsteknik. Avskyr!) Sedan handlade vi presenter till en tjej som fyller nio till veckan och kollade på bokrean i bokhandeln i exakt två minuter innan det var dags att träffa svärföräldrarna på en kopp caféfika.

En limousin passerade utanför, det var märkvärdigt.


Jag drack cappuccino, det tyckte jag var mer märkvärdigt.


Svärmodern ville kolla in en loppis i Folkets Hus som var igång just den här helgen, så då gjorde vi det. Jag suktade lite efter en skrivmaskin som en äldre herre kastade sig över sekunden efter att jag slutat leka med tangenterna. Hans egen började bli utsliten, förklarade han och han var van vid just de där tangenterna. Såklart han skulle få köpa den. Själv är jag mer var vid MacBook-tangenter, hade inte mycket att komma med där. Plus att jag misstänker att jag har mer tid på mig att hitta andra exemplar. Men fin var den, så fort jag bor större ska jag ge mig ut på jakt efter en egen skrivmaskin.


Fotografen hittade en taklampa och en gammal koffert han inte kunde leva utan, så dem köpte vi. Sedan tog vi med svärföräldrarna på utflykt till ett spännande gammalt hus. Det har varit maskinhus till en av alla gruvor i länet och liksom alla gamla gruvbyggnader bara tömts på maskiner och lämnats vind för våg.



Fotografen åkte hem till sina föräldrar för att plocka i ordning gamla saker som han samlat på sig men inte fått med sig hem tidigare. Till exempel biostolar och gamla kylskåp. Jag åkte hem till mina föräldrar och fikade med pappan.


Solen lyste och jag lade mig i soffan och läste medan pappan spelade musik ur de nya högtalarna. Världsklass! Jag hann som sagt skriva ett pass till senare, innan middagen.

På söndagmorgon var vi uppe tidigt allihop, Fotografen och jag packade ihop oss och var iväg strax efter åtta, hämtade släpvagnen med alla grejer hos svärföräldrarna och körde hem. Packade in allt i källarförrådet, åkte och lämnade tillbaka släpvagnen och åkte till söder i god tid för att hinna äta lunch innan det var dags för premiärvisningen av en kortfilm som Fotografen har plåtat. Jag hann deklarera för alla jag pratade med att min bok minsann kommer att vara färdigskriven den tjugosjätte april. Himla smart, blev inte alls stressad av det.

Efteråt ville vi inte åka hem, istället körde vi ut på Djurgården och promenerade runt bland de smala kvarteren vid Gröna Lund, där folk bor som om de vore figurer i en Astrid Lindgren-berättelse. Gröna Lund var stängt.


Fotografen blev fikasugen, jag gick med på att dricka varm choklad, lämplig uppassning hittade vi i fåtöljerna på Villa Godthem innan vi gick och hämtade bilen igen. Fast först hamnade vi på Skansenbutiken. Jag köpte påskägg och de är så söta att de får ligga på träbrickan på köksbänken redan nu.


Och efter att helgen i all dess förträfflighet tog slut, har jag nu grav prestationsångest över bokmanuset.

/Anna

söndag 3 mars 2013

Det är bara surkartar som surar. Och ingen vill väl vara en surkart?

Jag hade föredragit att sova hela natten, i stället för att vakna med jämna mellanrum av halsont, nästäppa, mensvärk och storm mot fönstret. Men det blir ju som bekant inte alltid som man tänkt, eller för att citera min senaste lästa bok: "The world is not a wish-granting factory".

Så nu tar jag min skrovliga röst och skrovlar iväg till jobbet (där den torra luften inte lär göra den piggare), för att sedan hoppa på tåget mot Malmö i kväll.

Prov nummer 2, här kommer jag!

/Elin

lördag 2 mars 2013

Jag tänker ofta på att jag borde dansa mer

Jag läste ut "The fault in our stars", det blev inte hållbart att bara läsa ett kapitel åt gången. Vad ska man göra resten av tiden, liksom... Gav omedelbart bort den, till bästa vännen som flög till Gran Canaria i morse. "Läs!" sa jag. "Ok", sa hon.

Nu läser jag "Konsten att tala med en änkling", av Jonathan Tropper. Den är inte hälften så bra, jag stör mig på tempot och det ängsliga behovet att allt ska vara så tragikomiskt och tokroligt hela tiden, men den kanske tar sig. Jag fortsätter ju läsa.

Ontet i halsen åker hiss mellan svalget och bihålorna, jag försökte kurera det med citron- och ingefärste och Oreo's. Exakt vilken effekt oreo'sarna skulle ha är lite oklart, de fick mest vara med för att det är bästa kakan. För det är synd om mig.

Fast det är helt okej.

/Elin

Medan det snöar i Stockholm

Det visade sig att det går att sitta ner och skriva i Dalarna också! Särskilt om man går upp sju en lördagmorgon och jobbar en timme innan alla andra vaknar. Och gömmer sig med datorn i gästrummet en timme eller två innan middagen. Däremellan kan man kolla på gamla ödehus medan solen strålar från blå himmel.


Och ta en fika á la 2002: morotskaka och capuccino!


Är med andra ord inte missnöjd alls över beslutet att hasta iväg.

/Anna

fredag 1 mars 2013

Vi tar väl ett: Grattis på första mars!

Traditionsenligt måste jag ta tag i ett ordentligt välkomnande till den nya månaden innan klockan slår över till den andra.

Jag slår mig ner hemma hos mamman och pappan nu med en kopp te. Hittade min egen mugg från någon gång på nittiotalet som fortfarande överlever mammans skåprensningar. Man kan säga mycket om den, men stor och bra är den i alla fall. En kopp te är ju alltid en kopp te precis som mars trots sin start har alla möjligheter att bättra sig. Skål!


/Anna

En dålig nyhet och två bra

Så jag gick inte vidare, på antagningsprovet. De satte upp listan och mitt namn stod inte där, fast jag tittade flera gånger. (Som jag hatar listan, det är 2013, kan de inte skicka ett SMS?)

Så det gjorde ju lite ont.

Men:

Sen kom jag hem, trött och sliten, och bästa rumskompisen mötte mig med en kram och en vas med tulpaner. Så fint så jag grinade lite.

Sen:

Fick jag ett mail från skolan jag jobbade på, vidarebefodrat från en före detta elev som skrivit ett långt brev om hur hon saknar oss, skolan, vad vi betytt för henne, hur hon har det nu, på det brutalt ärliga sätt som bara en 17-åring kan skriva. I slutet skrev hon om mig, vilken förebild jag varit för henne.

Jag storgrät.

Konklusion: De jobbiga grejerna, motgångarna, stenarna som faller ner i huvudet på en, är inte värda några tårar. Vännerna däremot, storheten i att finnas till för någon annan, det vill jag känna.


/Elin

Nähä om man skulle ta och dra från stan?

Veckan har varit långt ifrån så produktiv som  jag önskat och vips blev det helg. Den verkar i och för sig bli härligt gråmulen och trist, vilket betyder att man kan sitta inomhus och skriva med gott samvete. Man får se lite hur det går. Huxflux bestämde vi nämligen att vi behöver andas frisk luft, så vi drar hem till Dalarna en snabbis. Såvitt jag vet går det att sitta ner och skriva där med.

Min nya övernattningsväska! Hoppas datorn ryms.
/Anna