... och så har bilen fått sommardäck och blivit tvättad.

Det är inte helt omöjligt att jag tröttar ut min syster med prat de numera få gånger vi äntligen ses. (En gång i tiden bodde vi ihop och det känns som om det var flera år sedan för jag har redan glömt känslan, trots att det var i höstas. Jag antar att vi pratade ordentligt med varandra varje dag då, men det kan förstås vara en efterhandskonstruktion.)

Vi sågs en sväng igår, under en promenad in till stan, innan hon åkte till Nyköping. Jag hann beskriva ungefär hela filmen Noah, som Fotografen och jag såg i fredags, helt utan tanke på att hon kanske skulle vilja se den själv någon gång. Det behöver hon inte nu, jag serverade alla huvudsakliga teman och scener, komplett med analys och allt.

Jag funderade ett tag på vad jag skulle vilja skriva om den filmen här, för den är märklig på flera sätt samtidigt som den var bättre än förväntat men jag tror att jag nöjer mig med följande konstaterande: Det är som om Hollywood tagit en rund berättelse och tvingat in den i ett fyrkantigt hål. Den kommer inte till sin rätt och fyller heller inte ut kostymen.

I övrigt har vi varit på treårskalas och det var kul!

/Anna