torsdag 19 juni 2014

Träningsvärk och solbränna, det är grejen


Det här är mina nya skor. Eller, igår var de nya. Nu kommer jag inte ihåg vilken färg det var där det nu sitter rött damm. Efter att ha provat i en evighet åkte vi raka vägen till the Canyon, eller kanjonen som jag tycker om att kalla den, och började den långa färden ner. 




Vi gick halva vägen ner, 620 höjdmeter på nio kilometer. De avråder från att gå hela vägen ner och upp samma dag, då måste man campa där nere och vi har inget tält. Och med tanke på hur slut jag var på vägen upp hade jag nog inte velat gå hela sträckan... Jag skyllde mitt flåsande på förkylning och nästäppa, men den bistra sanningen är nog snarare dålig form. Jag måste gå mer i berg! 


Så här trött var jag när vi kommit halvvägs upp.


Men det var bara att gå. Vi stannade till och tittade på solnedgången, så sista biten var ganska mörk. När vi kommit upp satt vi ett tag och bara tittade ut över djupet, sen tog vi sista bussen tillbaka till parkeringen tillsammans med två engelska killar som var riktiga friluftsentusiaster.


Vi har lite svårt att slita oss härifrån. Idag åker vi upp igen och vandrar en annan led, men imorgon får Kian ta oss vidare mot nya äventyr.

/Elin










1 kommentar:

Sandra sa...

Vackert! (Både som i "bra jobbat!" och "fin miljö!".)