Kompiskören på KGB

Den där kören jag leder är ju inte riktigt som andra körer, va. Till  exempel byter de plats mellan varje låt, för att de är "anarkistiska" i stämindelningen (vilket betyder att man får välja och inte måste sjunga samma stämma på varje låt). Så när en av cirkelledarna sa att vi skulle sjunga på en bar, kändes det bara helt naturligt på samma sätt som andra körer sjunger julsånger i kyrkor så här års.

Stället var KGB på Malmskillnadsgatan, ett ryskt hak komplett med borstj, Leninstaty och språkkurs på toaletten. Arrangören från Studiefrämjandet konstaterade att det lätt var publikrekord för ett sånt här evenemang, bara det att vi är ca 35 i kören och alla hade någon med sig bidrog nog lite till det.

Så det var fullt, syrefattigt och varmt. Och stämningen sipprade nog ända ut på gatan två våningar upp när vi sjungit genom vårt halvtimmes program och publiken begärde extranummer. Vi tittade lite på varandra och blev tvungna att erkänna: – vi kan ingen mer... Så vi tog den första låten igen, Frida Hyvönens "Birds".

Total succé alltså, och så himla skönt sätt att avsluta terminen. Inte bara för mig, utan för alla i kören. Att få känna att vi klarat ett delmål, och få uppskattning från alla våra bästa som var där. Till våren kör vi en egen konsert, med längre program!

Värsta stora buketten fick jag, dagens mål är att hitta en vas som passar....

/Elin