torsdag 29 januari 2015

Fokus

Jag hade en liten kris igår.
Jag får det när jag upprepat jobba-äta-sova-jobba-äta-sova tillräckligt många gånger utan någon variation som skiljer dagarna från varandra. Då måste jag stanna upp och fundera på vad som verkligen betyder något.

Till exempel hör jag min chefs röst i huvudet: "Vi ska ha roligt och känna att vi utvecklas på jobbet! Göra det vi vill göra och är duktiga på. Anna, vad tycker du bäst om?"

Det är fint. Jag tänker att det även finns en poäng med att jobb bara är "jobb" ibland också. Just för att det tvingar en att tänka till.

När jag har kris, ser jag till att någonting händer som jag inte planerat. Till exempel ringde jag Elin igår, för jag vet att hon kan dyka in med kort varsel och har samma smak bland utbudet av sitcoms och kan hänga i soffan utan att säga nåt. Eller säga nåt, vilket som. Hon kom, jag bjöd på middag och hon installerade en "seven minute workout-app" på min telefon som hon sedan coachade mig igenom. Det hjälpte. Plus det som var kvar av födelsedagstårtan, den hjälpte också.

Idag är det mindre krisigt. Egentligen är det samma lika, men ändå är det inte det. Jag läser några intressanta och välskrivna inlägg om litteratur och skrivande. Jag kollar in vad mina favoritförfattare gör och dagdrömmer mig till deras liv en stund. Orden och texten finns lite närmre igen. Jag skriver det här.

Det är allt som behövs. Jag behöver inte förflytta mig kroppsligt, det är ändå aldrig grönare på andra sidan.

/Anna

3 kommentarer:

Vilse sa...

Usch för att krisa och hurra för systrar. De är nästan magiska och då menar jag inte bara biologiska systrar. <3

Skriviver sa...

Jobbigt men lite bra också kanske? Man måste ju på något sätt krisa ibland för att komma framåt. Insiktsfullt av dig att inse det där med det grönare gräset - det kan ju vara så frestande.

Kära Syster sa...

Vilse: yes, alla slags systrar är det bästa man kan ha. Och jag inser att jag kanske samlar lite på dom? Jag menar er?

Skriviver: att krisa är att vara människa tror jag. Deppigt, men sant. Man kommer över det.

/A