Jag ligger i sängen i rummet som jag bodde i när jag var 17. Ja, klockan är bara tio och jag är ledig, men det började spritta i hela kroppen av glädje när jag såg den inbjudande sängen, i rummet med den vackert (tyckte jag då) röda tapeten som jag valt. Så nu ligger jag här, med en bok bredvid mig. Kanske läser jag lite, kanske slumrar jag in på en gång i avsaknad av stor väg utanför fönstret och flygplan på väg att landa ovanför taket. Man får se lite. Sällsynt härligt är det i alla fall, att vara hemma hos mamman och pappan.
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar