Skrivkompis

I somras bestämde min kompis Sylwi och jag oss för att ses och skriva tillsammans. Bara för att få ändan ur, boka en tid och faktiskt ta sig an våra små manus. En riktig toppengrej. Vi sågs ett par gånger efter jobbet, båda gånger hos henne. Först lite middag och allmänt prat och sedan tyst arbete en-två timmar i soffan innan det var dags att åka hem.

Superkul att ses, men det är inte alltid man kan ta sig den tiden som krävs när man ska träffa någon. Och när det ska passa för BÅDA, är risken stor att det blir alldeles för lång tid mellan de fokuserade skrivpassen.

Alltså bestämde vi oss för att skriva tillsammans på distans. En tid bokas i kalendern. Och sedan får man befinna sig var man vill, bara man har datorn framför sig och är redo att skriva. Det har hänt att vi messar en selfie till varandra som "bevis". Vi körde ett pass ikväll igen, jag var ute och vimsade alldeles för länge och fick skjuta upp en halvtimme plus äta lunch vid datorn, men sen var vi igång! Efter en timme messade vi nåt litet utrop och sedan körde vi ytterligare en stund innan vi gav upp. Väldig socialt trots avståndet.

Det är inte klokt vad effektivt det är, att veta att någon annan gör samma som en själv, att någon "håller koll" på en.

Tjocktröja, halsduk och stooora hörlurar.

Vad jag ägnade tiden åt? Att skriva synopsis! Det är inte klokt att jag inte gjort det än, men nu bara måste jag få ner hela storyn i korthet. En desperat griper efter halmstrån och jag börjar få ont om knep att ta till för att motivera mig till att skriva. Dessutom har jag luskat ut att en välskriven synopsis kan bli mycket användbar i införsäljning och andra sammanhang. Så det verkar hur som helst vara ett jobb man inte slipper undan. Lika bra nu som sen.

/Anna