söndag 6 december 2015

"But I´m epic!"

Min favoritförfattare Erin har bloggat lite igen, efter att ha låst in sig under NaNoWriMo, vad det verkar. Och jag mysryser över hur hon uttrycker sig kring sitt manus. Det tycks slingra sig hit och dit, spreta med armar och ben och inte alls foga sig till något önskat format. O, vad jag känner igen det. Skillnaden är förstås att Erin lyckats en gång och det med bravur, hon vet att hon kommer att få ihop den där boken tillslut. Jag fortsätter köra på med ren viljestyrka.

Så hur går det då?

Jotack, jag har varit förkyld (vilket i mitt fall alltid innebär döende), ordnat med kalkonmiddag, firat Strumpan på hennes födelsedag, inte plockat upp en enda julljusstake, varit på julbord, erfarit hur mitt jobb inte alltid kan genomföras utan misstag (ack så smärtsamt!), ignorerat all skit i världen, haft dåligt samvete för att jag ignorerar all skit i världen, tittat på Star Wars och gömt mig i Urmakaren.

Det är därför man skriver väl? För känslan av att kunna styra, att kunna låta de goda vinna och se de onda få sitt straff?

Hyacinterna blommar och doftar och jag s k r i v e r. Det går till och med ganska bra. Jag är fortfarande på det första redigeringssteget och fixar med berättarröst och perspektiv, vilket här och där innebär ENORMA förändringar har jag upptäckt. Sånt som här och där kräver att jag gräver upp och paketerar om, tvingar in berättelsen i nya spår, i nytt format. Sånt som tar tid. Men som också ger resultat.

/Anna

2 kommentarer:

Vilse sa...

Men lilla hjärtat har du varit förkyld och gjort misstag på jobbet och inte ringt och fått lite extra kärlek? Stackars!

Och det är KLART det går "ganska bra" och "ger resultat"! Vi är nästan inne i vårt flow nu ju! (Var på väg att skriva halva inne, men det lät inge bra.)

(Gillar för övrigt det här med smittsamt/gemensamt skrivarflow. Som menscyklar som anpassar sig efter varandra.)

Kära Syster sa...

Vilse: Hahaha! Smittsamma menscyklar, det är vi det.

/A