Nyåret smög in mitt i natten, tassade fram till oss där vi satt i soffan och myste och så var det inte mycket mer med det.
Jag har redan jobbat en vecka, även om det här är första "riktiga" jobbveckan, utan ledighet som avbrott. Och det blev äntligen kallt och snöade, det är fint. Fast jag tänker oroväckande mycket på solsken och värme, tror att det är den där bortregnade sommarens fel.
Det bästa med nytt år är som vanligt känslan av att ha en tomt, vitt blad framför sig. Allt är möjligt, världen är magisk och livet ett äventyr som väntar på att bli upptäckt. Känner ni inte så? Gör jag det ens? Jo lite faktiskt. Det pirrar mellan tårna.
Och nu vill jag verkligen ta tag i bloggandet. Liv påminde mig just i ett inlägg om att bloggen är ett himla bra redskap för att hålla igång skrivandet – det är ju här jag kan uttrycka mig på sätt som inte funkar i en berättelse som utspelar sig kring sekelskiftet till exempel.
Än har jag inte riktigt gjort mig bekant med 2016, men jag föredrar att tänka på de roligheter som redan finns planerade och föreställer mig att alla överraskningar som dyker upp är av den glada sorten. Sån är jag, trevligt att råkas.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar